När Tobias och jag kommit hem från grillningen och vi skulle gå och lägg oss, frågade jag om han inte skulle äta något innan, för det är ganska vikitgt för honom, speciellt när han har druckigt alkohol, för han har nämligen diabetes. Men han sa att han inte behövde det för vi hade ju ätit korv där ute och han hade inte druckigt så mycket. Men jag hade en konstig känsla, så jag sa till honom att inte ta för mycket insulin, så han tog lite mindre än vanligt. Vi somnade fort, klockan kanske var knappt 12.
   Vid 1 tror jag, vaknar jag av att jag får en arm på mig. Jag märker att Tobias ligger och gnäller och rör sig mycket och slänger med armarna, jag märker också att han är alldeles svettig, vilket är ett vanligt tecken om ghan är låg (alltså har för lite socker i blodet). Han brukar oftast vakna själv av att han är låg, och gör han int det kan det hända att han blivit så låg att det inte går att väcka honom, att han har blivit så låg så man måste ta en slags akutspruta på honom, och gör man inte det då så kan han dö för sockret i blodet blir alldeles för lågt, typ. Jag försöker väcka honom genom att viska hans namn och stryckas hande lite över hans panna, men han reagerar inte. Jag pötter lite på honom och rycker lite i honom samtidigt som jag viskar hans namn. Fortfarande ingen reaktion. Jag börjar bli lite frustrerad, och försöker mer, verkar som jag får en reaktion, men inte då. Jag tänder sänglampan och riktar i hans ansikte, han reagerar, men vaknar inte. Jag rycker i honom och säger hans namn några gånger. Till slut öppnar han ögonen, jag försöker prata med honom, men lyckas inte få några riktiga svar. Jag försöker förklara för honom att han måste upp och äta, men han vill helst somna om. Efter tjat och att jag nästan fått dra upp honom följer han med till köket där han sätter sig på en sto. Jag tar snabbt fram yoghurt och häller upp, det sveper han i ett naffs. Jag häller upp mjölk och häller i hur mycket oboy som helt bara för att få upp blodsockret. Fixar tre mackor med baconost, ett glas oboy till, och till slut ett glas vatten. Han sitter hela tiden som en zombie, bara för handen till munnen och stirrar på ingenting. Jag frågar om han tror att det räcker, han nickar och går in och lägger sig och somnar om.
   Dagen efter frågar han om jag har varit upp innan han vaknade, bara för jag hade en tröja på mig, då svarar jag att vi va uppe inatt. Han tittar på mig som ett frågetecken, och så berättar jag om nattens bravader. Han har inget minne av det alls. Och jag vet ju att han inte brukar minnas vissa saker när han blir låg, men nu mindes han verkligen ingenting stackarn. Kan ni förstå att jag kommer vara orolig när han ska till hultsfred? Där det kommer va alkohol, inte lika lätt tillgång på mat och varmt. Och insulinet tar mycket bättre när det är sommar och varm,t, iaf på Tobbe. Men men, jag håller tummarna på att inget händer.

Jag älskar dig! ♥