Vad ska jag göra? Jag blir nästan galen! Jag vill hjälpa dig, det vill jag. Jag vill att du ska veta att jag finns här, precis som innan vi började gymnasiet. Att du kan prata med mig om allt. Det kasnke aldrig mer kommer bli så? Inte på samma sätt iaf. Synd, men jag vet att du har andra som tar hand om dig när det behövs, eller hur? Men ändå, jag vill hjälpa dig, men det är inte lätt när du ser allt natt svart, när du inte ens kan se en enda glimt lycka i vissa saker. Du kanske bara tycker att jag är jobbig, att jag inte förstår något för mitt liv hel tiden verkar så ljus och lyckligt. Ja, jag är lycklig, jag älskar mitt liv, men alla har svåra stunder, men man måste se ¨något positiv även i de saker som verkar mest omöjligt. De går, bara man vill. Det vet jag, även om jag inte varit så djupt som du. Men snart kommer jag inte orka kämpa för dig längre, inte orka fråga hur det är och tvinga ur saker om du inte öppnar dig och berättar, och försöker ta till den hjälp jag vill ge dig. Men bara så du vet, innan jag eller någon annan kan hjälpa dig till ett "ljusare liv", måste du först VILJA hjälpa dig själv. Nästan allt man gör handlar om vilja. Och det är bara du som kan styra över den, ingen annan, oavsett vad.

Snälla, släpp in mig, låt mig förtså? :(