Komplex, ja, det har väl alla? Hur "perfekt" utsida man än har från andras synvinkel. Alltid är det något man vill ändra, förbättra eller ta bort. Jag själv har som mindre alltid haft komplex för mina fötter. När man gick i sådär 2:an, 3:an eller något, så började ju fötterna växa, och kroppen hann ju inte riktigt med i samma tempo. Detta händer ju alla barn, men jag var särskilt medveten om detta, och jag hatade mina fötter just då, och i många år framåt. De var stora, klumpiga, äckliga för att jag fick förhårdnader på mina hälar, och inte hade sådana där fina mjuka rosa röda bebis hälar som mina kompisar hade. Det stora minuset med sommrarna, eller nästan ännu värre, badet i skolan, var att man var tvungen att gå med fötterna bara. Nu kunde man ju inte gömma undan dem i ett par sockar. Visst, det var inget jag tänkte på hela tiden, men jag vet att jag skämdes för dessa två kroppsdelar. Till och med när jag blev tillsammans med Tobias så skämdes jag över mina fötter. Det är nog inte förrän nu detta året, alltså från förra sommaren, som jag lärt mig acceptera mina fötter, och ibland till och med tycka att de är fina. :D Visst, jag filar de ofta, för att få de där mjuka hälarna, och jag smörjer in dem, för att få en extra mjukhet. Men vad gör man inte för att känna sig nöjd med sitt yttre?

Ett av mina andra komplex genom åren har varit, som säkert mer än hälften av alla tjejer, mina lår. Alltid har jag velat att de ska vara mindre, smalare. Jag vet att man ibland inte vågat slappna av helt och hållet med benen när man suttit eller tex legat och solat, för då "väller" låren ut åt alla håll och kanter, känns det som. Det finns vissa gånger som man tyckt att de ser smala ut, men så trffar man alltid på någon som har mindre, och då känner man sig stor, och jag vet att jag inte är, och aldrig har varit där. Men hjärnan är knepig ibland. Även detta har jag kommit över, någorlunda. Eftersom jag inte gör något, alltså tränar, för att hålla igång kroppen, så kan jag ju inte klaga på hur kroppen ser ut? Men nu vågar jag slappna av i låren när jag sitter eller ligger på stranden och solar. För det spelar ingen roll hur jag än tränar eller försöker, det kommer alltid finnas mindre lår än mina, men så också många större. Bara att gilla läget. :)

En av de sista, men aksnke värsta komplexen jag haft, var finnar, acne. Jag fick min allra första finne när jag gick i 4:an, inte så kul. Det blev värre med åren. Och i 6:an var det nog ganska illa. När jag kom till 7:an, på skolfotit, minns jag att jag hade lite finnar, men tittar jag tillbaka nu, så hade jag massor. I 8:an blev det nog lite bättre, men i 9:an, när jag skulle åka med på Mogaskolans dagsverke så blev det värre igen. Det var som det bara exploderade i ansiktet, och på ryggen. Jag skämdes över finnarna i ansiktet, och dom kunde jag ju inte dölja, som med dom på ryggen. NJär jag kommit hem från Rumänien med skolan, besökte jag läkare, ich jag fick två olika krämer, en för morgon, en för kväll, + antibiotika som jag skulle äta morgon och kväll i 3 månader. Det tog tid, men tillslut såg jag en förbättring. Min hud var inte lika fet längre, vilket gjorde att jag inte fick så mycket finnar och pormaskar som innan. Jag slutade efter de 3 månaderna, men efter ett tag började det smått komma tillbaka, och vi ringde till läkaren. Jag fick nu en ny kur, fast denna gången skulle jag äta det i 6 månader. Jag slutade i augusti förra året, och sedan dess har jag nästan varit finnfri. Det klart att man får någon då och då, men det får ju nästan alla. Är så himla glad att det finns läkemedel! :)

Nu ska jag sluta tjata. Men kul att få höra vad du har/har haft för komplex. ;P

- SANDRA