Fan! Jag vet inte vad jag ska säga. Nu vet du i alla fall. Det känns så himla fel, takisgt, dumt. Men det hade kännts fel om jag inte sagt något också. Då hade jag säkert bara gått runt och varit konstig mot dig. Jag vet inte vad jag känner nu, inte om någonting faktiskt. Eller jag är ju ledsen, för jag vet att du är det. Jag har inte sagt att det är över, det behöver det inte vara. Jag måste bara känna vad jag känner, vara ärlig mot mig själv. Kan jag inte vara det, så kan jag inte vara ärlig mot dig eller någon annan. Förlåt, jag vet att det sårade dig, och det vill jag inte. :(