Var inte i skolan idag. Skulle varit det, men dagen tog en helt annan vändning. Tobvias ville åka med till Shalgrenska för att titta på sin morfar och säga hejdå för en sista gång. Han hade egentligen bestämt sg för att han inte ville se honom, men han ångrade sig. Och då ville han att jag skulle följa med. Och såklart att jag ställer upp för killen jag älskar. :)
När vi kom dit tänkte jag först att jag skulle följt med in i rummet där Karl-Axel låg. Men nej, det gick bara inte. Översköljdes av någon konstig känsla, det skulle bli så konstigt att se honom ligga där, död. Så jag väntade utanför med Magnus, Tobias mosters man, som inte heller ville se Karl-Axel. Vi nöjde oss med den sista levande bilden vi hade av honom.
Det var en jobbig dag faktiskt. Även om jag inte grät, så fick jag en stor klump i halsen några gånger. Men ville inte gråta, ville vara "stark" inför T. Känns som att han skulle bli mer ledsen om jag visade att jag var ledsen. Och sedan blir jag ledsen när människor som jag tycker om är ledsna. Så det är jobbigt att se Tobias och bla hans mamma gråta. Uscha!

Åkte hem till Lena och Magnus, Tobbes moster + man, och fikade lite. Pratade och sådär, trevligt. Åkte sedan hem och myst.