Mina ögon svider och jag gäspar för fullt. Två tecken på att sängen kanske är ett starkt alernativ. Men jag vill inte gå och lägga mig innan jag har hört något av Tobias. Jag vet dock att det kommer jag inte få göra idag. Han kommer inte ringa, och jag är för "stolt" för att plocka upp luren själv. Vill visa att jag minsann klarar mig en kväll utan honom. Skulle jag ringa skulle det säkert sluta med att jag blir irriterad ändå. Eller ja, beror självklart på hur läget ser ut hos honom.
Kan inte hjälpa att bli lite "sur" över att han inte hör av sig. När han vet att jag sitter själv hemma och har jätte tråkigt. Det är kanske töntigt och fel att bli det. Han har rätt till sina "fria" stunder, utan mig hängandes som en svans. Och jag låter honom ha det, men det är då inte lätt för mig. :D
Känner alla såhär när deras pojk/flickvän är ute och partajar själv? Eller är det bara jag som är lite fjompigoch och "besatt"? Kanske beror detta på att jag är orolig? Utan att gå in på närmre detajer så kanske detta bottnar i vissa saker som skedde för en si sådär två år sedan nu. Jag tror det. Men lika bra att slå bort det. Han mår nog bra, och jag behöver säkerligen inte oroa mig över något. :)

Dags att ta ut linserna, borsta tänderna, krypa ner i sängen, krama om nallen och dra täcket över huvudet. N a t t i   n a t t i !