Igår var det dagen som jag mestadels fruktat över. Det var dags för våra idrotts/friluftslivslärares "biljanta" idé att utföras. Cykeldagen var kommen!

Från John Bauergymnasiet till Seglora till Hyssna till Bollebyggd till Sandrared till Borås för att avsluta vid John Bauergymnasiet = 8 mil.

Dessa åtta milen cyklade jag på en tre växlad damcykel. Det kan låta lite med tre växlar, men det räckte faktiskt gott och väl. De första fyra milen, till Hyssana där vi skulle få lite mat, var inte så jobbiga. Det gick ganska bra faktiskt. Humöret var fortfarande rätt högt uppe, både hos mig och mina cykelkompisar Chrille, Ewers och Rebecka. Efter maten satte vi oss nog allihop på cykeln med ett stön, rumpestumpen var lite öm, men vi hade ju halva vägen kvar så det var bara till att bita ihop. Men efter att vi började cykla igen sjönk nog allas humör en del. Uppförsbacke på uppförsbacke var det enda vi såg kändes det som, i alla fall mellan Hyssna och Bollebygd. Det blåste motvind heeeela vägen från Hyssan till Borås, vilket gjorde att det tog extra mycket på krafterna. Våra ben var så trötta att vi gick upp för alla långa uppförsbackar, vi gick till och med på raksträcka emellanåt, bara för att byta rörelse för benen och för att få skaka loss lite.
När vi kommit till Sandared började vi känna ett slut på det hela. Visst var det en bit kvar, men det kändes ändå överkomligt.

Strax innan 15.00 kom vi till skolan, ca 6 timmar efter att vi startat från samma plats. Mina ben var trötta, och min rumpa värkte. Men oj så stolt jag var, och är, över mig själv att jag faktiskt gjorde det. Men lite besviken på tiden. Visserligen var det motvinden som sinkade oss en hel del tror jag. Men när jag var kansk 13 (?) så cyklade pappa och jag till Falkenberg, det är ca 10 mil, och det klarade vi på fem timmar, och då tyckte jag ändå att vi hade stannat många gånger på vägen den gången. Visserligen är det inte så många uppförsbackar till Falkenberg, och så hade vi inte motvind. Sedan var jag en vältränad envis fotbollstjej då. Nu är jag bara en fruktansvärt otränad envis tjej. Eller det är inte så bara det heller.

Var helt slut när jag kom hem igår, och slocknade i soffan direkt. Hela kvällen satt jag i soffan, orkade inte ta mig någon annanstans, så trött i benen var jag. Trodde att jag skulle vakna med värsta träningsvärken idag, så jag vågade knappt kliva ur sängen imorses. Konstigt nog har jag ingen träningsvärk alls. Bara lite ont i rumpan och nu börjar jag även få ont i knäna. Förmodligen för att jag ansträngde dem så igår, så har nog fått "träningsvärk" i dem.

Vad gårdagen gick ut på, mer än att vi skulle cykla 8 mil, vet jag inte. Men jag är väldigt stolt över mig själv! :D