Godmorgon!

I lördags blev jag jui som sagt inte ensam. Chrille kom och höll mig sällskap. Första tanken var en kvällspromenad, men så blev det inte. Det blev prar, hallonpaj, prat, slapp i soffan framför Aerican History X och mer prat,trevligt. :) Igår efter jobbet kom jag hem till ett tomt hus igen. Chrille tyckte lite synd om mig så han kom även igår och höll mig sällskap. En liiiten stund skulle han komm sa han, men han kte inte hem innan 01.45 ungefär. Men väldigt snällt och trevligt av honom.
Idag är det tre veckor tills han åker till USA och blir borta i ett år. Fan, alla bara åker ifrån mig.

Imorgon är det tre veckor sedan Lina åkte. Tiden har gått fruktansvärt fort, samtidigt som det känns länge sedan jag sa hejdå till henne. Det är nu jag börjar sakna henne. Det är nu det börjar sjunka in att hon inte kommer komma hem på 2 ½ år och den tanken gör mig lite smått galen nästan. Lina och jag som har en så okomplicerad relation, hur ska jag klara mig utan den? Jag litar på henne till 110%, det är aldrig något tjaffs och bråk. Ingen avundsjuka eller skitsnack, en okomplicerad relation helt enkelt. Precis som det är med Chrille, eller ja, alla killar skulle jag vilja påstå. Mycket lättare att vara vän med en kille än en tjej, oftast. Därför har jag alltid haft mycket killkompisar. Meeen, jag vill understryka att jag inte kan klara mig utan ngra vänner som är av samma kön som jag. Det finns ju faktiskt vissa saker som man inte kan diskutera med killar.