Jag kan inte komma till ro. Jag vrider och vänder på mig hela tiden och kan inte hitta någon skön position att somna i. Jag är trött, det känner jag, ändå vill kroppen inte komma till ro och sova. Hjärnan är igång och snurrar i 110 km/ h. Jag tänker på allt möjligt. Ena stunden har jag en liten snutt av en låt på hjärnan som spelas upp om och om igen. Nästa stund kan jag känna att jag nog börjar bli småhungrig, för att sedan störa mig på att läpparna känns torra och jag skulle behöva lite lypsyl. Jag tänker på framtiden. Vad ska jag plugga, när ska jag plugga? Flytta vill jag göra nu, men kommer jag ha råd? När kommer jag få ett jobb, kommer jag ens få något? Gaah, jag har tusen frågor och inga svar. Jag saknar Lina. Jag kom på mig själv på jobbet idag när jag tänkte för mig själv "undra om Lina kommer in och handlar idag tro". Men det lär ju inte hända. Jag behöver någon att prata med, både om roliga saker och tråkiga, jobbiga och underbara saker. Fan... Chrille är också långt borta, inte så lätt att prata med honom heller.. Som tur är har jag Tobbe och mamma. Men pojkvän och mamma är inte samma sak som dn vän. En vän som man delar allt med. Okej, tråkigt deppigt inlägg. Men just nu känner jag mig lite deppig. Svårt att inte tänka när man ligger själv i sängen, bara Tobbe hade varit här så hade deg varit så mycket bättre. Ingen ide att grina, det blir inte bättre för det. Om det är konstiga ord eller felstavningar så skyller jag på Sebastians iPod, inte lika lätt.att skriva på denna som på dator. Men nu ska jag försöka sova, tillslut lär jag somna. Nattinatti.