Mitt hjärta är trasigt, inte helt. Kanske är det dags att försöka läka det, på egen hand.
Kanske är det dags att släppa taget om hoppet på riktigt.
Kanske är det dags att säga hejdå,
till det som var, och till det som kunde blivit.

Jag behövs inte längre, det är dags att gå vidare.

Är det inte lustigt, hur ett misstag kan orsaka sådan skada och smärta?