Förra måndagen brännde jag en CD så jag skulle ha lite bra musik att lyssna på när jag åkte och hämtade Tobias mamma på flygplatsen. Av ca 20 låtar var det endast sju stycken som kom med då det blev något fel under tiden då CDn bränndes. Av dessa sju låtar finns det fyra stycken som spelas extra mycket.

Kato - Turn the lights off
-          Lyckorus! Påminner om studentens lyckliga dagar. Ja, den spelades flitigt på vårt flak, och det blev så himla härlig stämning när den kom. Vi sjöng, hoppade, skrattade och mådde jävligt bra! Åh, jag kan lyssna på den om och om igen och sjunga lika högt varje gång. Det är inte direkt sådan musik jag lyssnar på i vanliga fall, bara när jag är på ett visst humör, typ till fest. Men denna kommer jag nog alltid kunna lyssna på.

Bryan Adams - Summer of 69
-          Skulle nog nästan kunna påsta att det är min favoritlåt. En av dem i alla fall. Jag har hört den sedan barnsben och redan då älskade jag den. Jag minns att jag tjatade på pappa att han skulle spela den när de hade fest. Förmodligen sjöng jag lika högt till den då som jag gör idag. Låten fungerar alltid! Fest eller inte, sommar eller vinter. Alla har hört den och alla kan den. Det är näst intill att den borde skrivas in i Allsångshäftena. Och Bryan Adams lite hesa röst går inte av för hackor inte.

Bon Jovi - It’s my life
-          Jag gillar den! Jag fick en smärre chock när min bror och Frida berättade att låten kom på 2000-talet. Detta är helt klart en låt jag förmodligen aldrig kommer att tröttna på.

Jason Derolu - In my head
-          För många är denna låten sååååå 2009, typ. Det skiter jag i, jag gillar’t! Och för mig är den inte uttjatad, än.