Än en gång är jag själv i skolan, hurray! Visserligen är det bra, för jag kan koncentrera mig på det jag ska göra och får verkligen någonting gjort. Känns inte som jag hade fått lika mycket gjort om jag inte suttit själv, eller om jag suttit hemma och jobbat. Hemma finns det annat som lockar. TV, spotify, sängen, facebook, kylskåpet och skafferiet. Usch vilken soffpotatis jag framställer mig själv som! Fast nu är jag ju faktiskt i skolan, och jag har privatlektion. Sitter inne på Emmas kontor och får så mycket hjälp jag bara vill och behöver. Det är det stora plusset med att vara själv på lektionerna.

Igår gick jag hem till lunchen. Kände inte för att sitta själv och äta. Idag har jag inte bestämt mig för om jag ska gå hem till lunchen eller om jag ska genomgå förnedringen av att sitta själv och äta. Allas blickar är riktade mot mig, där jag sitter ensam. Jag ser hur alla småflinar och hånar mig där jag sitter ensam, alone och tycker synd om mig själv. haha, nej, så farligt är det inte. Tror i självaverket inte att så många tänker på att jag sitter själv. Å andra sidan kanske jag kan ragga upp några IT-killar att äta med. Slår vad om att de skulle uppskatta en tjejs sällskap, och vem är bättre än mig på ett sådant uppdrag? Oslagbart!

Nej, dags att fånga min seriösa sida igen och fortsätta mitt spännande arbete i kemi. Aspartam är ämnet. Vi hörs!

Ville bara påpeka att när jag skrev "hem" i detta inlägget syftade det på hem till Tobias. Skullebli lite väl långt att gå hem till Svenljunga.