Flytten närmar sig med stormsteg. Idag är det endast fem fjuttiga dagar kvar tills nyckeln till vårt egna hem är vår. Fem dagar! Inte ens en vecka. Jag längtar väldigt mycket. Samtidigt som det känns en aning vemodigt. Nu blir jag vuxen, på riktigt. Jag lämar mamma och pappa och allt det trygga som det inneburit. Visst, jag flyttar inte till världens ände. Mina föräldrar (och min bror, jag glömmer dig inte babybrother) finns nära om jag skulle sakna dem för mycket. Och jag vet att det alltid kommer finnas en sängplats åt mig om det skulle behövas. Men ändå! Planen är ju att jag aldrig ska flytta hem mer. Och det känns lite läskigt och ledsamt.

Jag har fått några stressfinnar, och det pga av flytten. Det kan jag svära på! Min hjärna går på helvarv i stort sett jämt. Är det inte förväntan av att få något eget, eller planering av hur vi ska inreda så är det oro över vilket elbolag och försäkringsbolag man ska välja. Även köp av bil ställer till det ibland. Dock börjar finnarna som ploppade upp lägga sig nu. Skönt! Och jag hoppas att inga fler tittar fram. Pepper, peppar ta i trä! Jag hade nästan glömt bort hur det kändes att ha en stor, öm finne i pannan.

Well, jag har surfat runt, än en gång i inredningsvärlden, och hittat lite som skulle passa vårt sovrum. Om min framtida sambo tycker detsamma vet jag inte. Men med lite övertalning så tycker han nog det.

Tjusigt va? :)
Antar att min andra hälft tycker att det är för tjejigt. Eller vad tycker du darling?