Igår när vi flög in över Sverige slog det mig, "fy fabian vilket vackert land jag bor i!". Visst har jag insett detta innan, men på något sätt så fick jag det verkligen bevisat igår. Jag lyfte från ett underbart väder i Cypern, blå himmel med en gassande, värmande sol. Men när vi lyft och man tittade ner på landet var allt man såg sand. Brunt, beige och inga färger alls. Tråkigt skulle jag vilja säga. Efter några timmar flög vi in över Sverige. Plötsigt blev allt grönt och på sina håll skiftade det i små prickar av gult, som var träd som hösten färgat. Sjöar, som såg ut som små vattenpölar, syntes precis överallt. Jag fylldes av en varm känsla, en känsla som fick mig att verkligen älska att vara svensk. Visst kan våra vintrar vara lite för långa och somrarna lite för korta, men det gör mig ingenting. Hellre ett land med olika årstider som alla har sin charm, än ett land där allt är brunt och begie (så länge man inte konstbevattnar och på så vis förstör miljön) men nästan har sommar året om.

Jag älskar Sverige och dess årstider! Jag njöt av hösten tidigare idag när jag var ute på en liten prommenad. Himlen var blå, solen värmde skönt i ansiktet, de gula löven prasslade under fötterna och det luktade höst, härligt. Mmm, jag njuter! :)
Ska nog ta en liten prommenad sedan igen. Kanske blir det med mamma, om hon inte kommer hem för sent från jobbet.


Synd att allt det fina inte går att fånga på bild.