Nu är det tre månader sedan jag tog studenten. Tre månader sedan jag lämnade det trygga livet i skolan, den tillvaron jag kände till. Tre månader sedan som jag blev arbetslös. Tre månader sedan som jag tog ett steg närmare det riktiga vuxenlivet. Tre månader sedan jag kände den där lyckan, glädjeruset, över att skolan var över, men samtidigt den lilla sorgen, saknaden, över att detta är slut nu, det är dags för oss alla att inta en ny fas i livet. Skrämmande, spännande, oförutsägbart.

Livet är fullt av övergångar, nya faser i livet. Att ta studenten måste vara den första stora. Här skiljs vi från vännerna, vi kastas ut i vuxenlivet med syfte att veta vad vi vill och ska göra med vår framtid, resten av våra liv. Skrämmande? Oja, det tycker jag. Jag vet inte vad jag vill göra än, dock hoppas jag att jag kommer på det snart. Denna ovisshet om "hur mycket kommer jag få jobba nästan vecka", "kommer jag få ett annat jobb snart", "vad gör jag när jobbet och pengarna tar slut", "vad ska jag plugga", "vad ska jag göra i resten av mitt liv" osv gör vem som helst galen. Jag vet att jag inte behöver bestämma mig för ett yrke som jag håller mig till hela livet, men ska man plugga till något ska det samtidigt vara något som man vill jobba med en längre tid, så utbildningen är värt det.

I dagsläget flyger det runt många olika alternativ, lärare eller mäklare kanske? Jag har ingen aning. Jag saknar tiden i gymnasiet. Man hade något att göra på dagarna, man umgicks med vänner, tjänade extra pengar på att jobba lite då och då, att bo hemma var en "självklarhet", man hade rutiner. Jag saknar rutiner.

Jag är trött på mitt halvt arbetslösa liv. Att jobba några få dagar, några få timmar, i veckan gör att jag har mer fritid än vad jag behöver. Jag arbetar och fungerar bäst under lite press. Inte så jag blir stressad, men press på det viset att jag måste få gjort saker och ting en speciell dag, jag kan inte skjuta på det till dagen efter för då finns det andra saker som ska göras. Tids nog, snart hoppas jag, kommer jag nog underfund med mitt liv. Få rutiner och ordning på vardagen igen.



Tre månader sedan jag lämnade det jag var bra på. Det jag kunde, kände till och en livsstil jag trivdes med. Nu är det dags att ta nya tag, söka sig nya rutiner, nya tryggheter, nya utmaningar och nya saker att vara bra på. Jag ska lyckas, jog kommer lyckas!