Idag skriver jag ett inlägg som är rena motsattsen till det. 

För idag har jag hämtat min käre saknade vän Chrille på flygplatsen!



Det var så härligt att se honom komma ut där med allt sitt bagage. Kändes som jag hade mungiporna uppe vid öronen. En snabb bild blev det innan han fick en stor kram!


Eftersom det var jag som hämtade honom, hade jag ju min bil. Det blev fullt om jag säger så. Men plats fick det. Trodde knappt det först när jag insåg att min käre sambo stoppat sitt mc-däck i bagaget, men det löste sig rätt smärtfritt ändå som ni ser. 

Chrilles föräldrar trodde att han skulle komma hem den 9 september, så de hade ingen aning om att jag var på flygplatsen och hämtade upp deras son. Därför blev Chrilles mor ganska så överraskad när hon insåg att det var just hennes son som stod på trappan och ringde på dörren. 


Det blev inga vidare bilder. Men hennes min var oslagbar! Det tog några sekunder innan hon insåg att det faktiskt var Chrille som stod på trappan. Chockad blev hon, men oj så glad! 


Hunden Caesar var också glad att minihusse äntligen var hemma. 


Chrillish and meeee. 

Nu är det bara Chrilles pappa som ska få sig en chock också. Det får Chrille dock klara själv. :)

Kul att ha pojkspolingen hemma på svensk mark igen! Nu ska vi bara finslipa språket och dialekten lite, sen lär det vara back to normal. ;)

Detta var alltså det "spännande" som jag varit som hemlighets full om. Inte så spännande för er kanske, mest för mig. Ville dock inte avslöja något då jag inte visste vilka Chrille berättat för. Och jag ville inte vara den som kanske på något sätt skulle sabba detta spratt det minsta.