Vet ni vad jag är trött på?

Att ständigt höra av mig till personer, vänner, som inte hör av sig så vida jag inte skickar det där första smset eller ringer den där första signalen. Jag börjar tröttna på det riktigt ordentligt också. 

Om en person säger, "Men vi hörs i början på nästa vecka så kan vi bestämma en dag vi kan ses", så tycker jag att det är mer personen i frågas skyldighet att höra av sig. Speciellt om man ska träffas hemma hos denne. Jag vill liksom inte bjuda in mig själv. Jag menar inte att det är en regel att personen som säger den där meningen ska vara den första att höra av sig. Men när det känns som det ständigt är jag som tar första steget till att höras av eller ses så tröttnar man efter ett tag. 

Och det har jag gjort nu. Mitt tålamod har nått sin ände när det gäller en speciell person. Därför hörde inte jag av mig i början av denna veckan. Nu är det onsdag kväll och jag har inte hört något än. Vill hon inte umgås? Är det min skyldighet att höra av mig och bjuda in mig själv? Har jag skämt bort vissa av mina vänner med att det är jag som ska ta kontakten? I don't know!

Jag orkar inte krusa människor! Jag har samma nummer och mejl som jag alltid haft, så jag är inte svår att få tag på. Ni vet var jag finns. I'll be here! :)