Sista lediga dagen innan det är dags att kasta sig ut i verkligheten igen. Tre veckor semester har gått fort, samtidigt som det känns som en hel evighet sedan jag var på jobbet. Visst har jag haft lite ångest de senaste dagarna, att sovmorgnar, bara ligga och slappa, ta dagen som den kommer och att spontana utflykter nu är slut, men livet är ju inte över för det. Tänker jag efter ska det bli skönt att komma upp i tid (läs för tidigt) på dagarna och få lite rutin på vardagen igen. Det är inte själva jobbet i sig jag har ångest över, för jag gillar egentligen jobbet i sig. Det jag har mest ångest över är att behöva stiga upp klockan 5.00 fyra dagar i veckan, plus klockan 6.00 lördag och söndag, när jag jobbar helg då. Denna första veckan kommer bli tuff. Ställa om dygnet igen, gå och lägga sig i tid, stiga upp fyra-fem timmar tidigare, jobba helg. Jag kommer vara trött. Men andra jobbveckan ska nog det rätta sig till. Några dagar och det kommer kännas som jag aldrig haft semester. 

Well, jag ska inte deppa. Jag börjar ju tidigt, men det gör att jag slutar tidigt. Så jag har ju nästan hela dagarna till att hitta på annat. Och oftast blir jag mer effektiv och mår som bäst när jag jobbar och har saker att göra. Att sitta hemma och glo kan väl förvandla vem som helst till en deppig soffpotatis.

Nej, nu blir det en tur till MAXI och fylla kylen.