Studenterna slapp regnet till utspringet och det håller upp än så de lär formodligen vara torra under hela flakresan. Skönt för dem!

Åh, jag kände riktigt hur avunden och lyckan bubblade i min kropp när vi var och såg Basse springa ut. En liten tår hamnade nog i ögonvrån. En liten tår av lycka över att min bror klarat gymnasiet, att han nu kommer ha en av sina bästa dagar någonsin och att jag minndes tillbaka till min studentdag.

Att jag skulle göra om tre år på gymnasiet för att få uppleva min studentvecka igen, behöver jag nog inte säga en gång till, men nu gjorde jag det i alla fall. Jag tror inte man förstår den glädjen studenterna känner när de springer ut från skolan en sista gång, utan att se sig om, om man inte varit där som student själv. Jag tror knappt de själva förstår, innan ett tag efter. När Tobias tog studenten för två år sedan kände jag inte alls dessa känslor som jag gjorde idag. Förmodligen för att jag aldrig då hade upplevt den glädjen. 



Stolt storasyster!