7 - MIN BÄSTA VÄN
11:04:23HÄR kommer ni till 30-dagarslistan.
Vänner kommer och går, inte sant? Vissa glider man ifrån helt naturligt och det är inga hard feelings. Andra vänskapsrelationer kan ta slut utan att båda parterna vill detta och det kan bli jobbigt.
När man var mindre var det väldigt, väldigt viktigt att ha en bästis, i alla fall för alla tjejer. Denna bästisen var den bästa kompisen man kunde ha i hela världen och man skulle vara "best friends 4 ever".
När man blev äldre försvann bästisen, ja, en bästa kompis hade man ju. Man kunde också ha fler än en, men en bästis, det hade man inte.
Och nu, när jag är "vuxen", eller påväg in i vuxenvärlden tycker jag att det är svårt att säga vem min bästa vän är.
Tobias är såklart min bästa vän, på ett sätt. Jag känner mig trygg med honom, vi kan prata om allt, jag trivs tillsammans med honom och vi har kul ihop. Allt det jag tycker att man ska känna tillsammans med en bästa vän. Men i första hand är han min pojkvän, min sambo, min kärlek.
Min mamma skulle också kunna räknas som min bästa vän. Hon finns alltid vid min sida, oavsett vad. Jag litar på henne, jag kan prata med henne, vi kan ha kul ihop.
Lina är en av mina absolut bästa vänner. Oavsett hur långt det går mellan gångerna vi pratar och trotts att vi bor 1500 mil ifrån varandra (eller något) så känns vår relation aldrig förändrad. Jag kan prata med henne om allt. Och jag saknar henne och det ska bli såååå skönt att hon kommer hem om några veckor. Då ska jag krama henne massor och umgås med henne på riktigt, och inte bara genom skype.
Jag har en del bra vänner runt omkring mig, både gamla och nya. :) Och jag ska försöka vara rädd om dem, för det ska man vara om vänner. Jag har inte så många vänner jag umgås med, men jag umgås mycket hellre med en grupp få bra vänner än många ytliga. För vilken av de ytliga kompisarna finns där när något händer? Precis, ingen!
Vänner kommer och går, inte sant? Vissa glider man ifrån helt naturligt och det är inga hard feelings. Andra vänskapsrelationer kan ta slut utan att båda parterna vill detta och det kan bli jobbigt.
När man var mindre var det väldigt, väldigt viktigt att ha en bästis, i alla fall för alla tjejer. Denna bästisen var den bästa kompisen man kunde ha i hela världen och man skulle vara "best friends 4 ever".
När man blev äldre försvann bästisen, ja, en bästa kompis hade man ju. Man kunde också ha fler än en, men en bästis, det hade man inte.
Och nu, när jag är "vuxen", eller påväg in i vuxenvärlden tycker jag att det är svårt att säga vem min bästa vän är.
Tobias är såklart min bästa vän, på ett sätt. Jag känner mig trygg med honom, vi kan prata om allt, jag trivs tillsammans med honom och vi har kul ihop. Allt det jag tycker att man ska känna tillsammans med en bästa vän. Men i första hand är han min pojkvän, min sambo, min kärlek.
Min mamma skulle också kunna räknas som min bästa vän. Hon finns alltid vid min sida, oavsett vad. Jag litar på henne, jag kan prata med henne, vi kan ha kul ihop.
Lina är en av mina absolut bästa vänner. Oavsett hur långt det går mellan gångerna vi pratar och trotts att vi bor 1500 mil ifrån varandra (eller något) så känns vår relation aldrig förändrad. Jag kan prata med henne om allt. Och jag saknar henne och det ska bli såååå skönt att hon kommer hem om några veckor. Då ska jag krama henne massor och umgås med henne på riktigt, och inte bara genom skype.
Jag har en del bra vänner runt omkring mig, både gamla och nya. :) Och jag ska försöka vara rädd om dem, för det ska man vara om vänner. Jag har inte så många vänner jag umgås med, men jag umgås mycket hellre med en grupp få bra vänner än många ytliga. För vilken av de ytliga kompisarna finns där när något händer? Precis, ingen!
Kommentarer
Trackback
