Nu har dessa dojjor sprungit 2,9 km. 



Ja, med min kraft såklart.

Jag sprang faktiskt heeeeeela vägen, om man bortser till de två minuter (max) som jag stod stilla/gick lite för jag fick sådant håll. 
Det gick inte lika snabbt som när Tobbe och jag var ute i måndags. Utan höll ett lite lägre med jämt tempo, vilket var bra. Flåset kändes betydligt bättre! Så på måndag tror jag att jag kör igen. Nu jävlar ska här kommas igång!