23 december
Denna dag/kväll firade vi lite jul hemma hos T. Med lite julmat och julklappsutdelning. Mysigt. :)

24 december
Började dagen med lite mys med familjen. Lite julklappsutdelning.
Sedan åkte vi till farmor och farfar en liten sväng.
Och sedan åkte vi till mormor och Jan, därvi tillbringade resten av julafton.

-Sandra

Kärt  barn har många namn brukar man ju säga.

Idag samlades nästan varenda Svenljungabo på torget i vårt lilla samhälle för att se Robin Bengtsson tilldelas sitt diplom som Svenljungas ambassadör. Han skulle självklart sjunga en lite trudelutt och skriva autografer till alla hysteriska småtjejer som skrek. :D Ganska coolt, att denne pojke som jag för ett år sedan såg som vilket 90:a som helst härifrån, idag är en idol med fans, turnéer och annat på gång. Spännande! Hoppas att han kommer lyckas och bli stor. Heja heja Robin! :)
Dagen till ära satt Robin på vår lilla scen på torget, med gitarren i famnen och framförde Mercy. Han var lite krasslig i rösten och sådär, men jag tyckte att han gjorde ett bra framträdande ändå. :) Skillnad att höra live så att säga.
Småtjejerna var som galna såklart. Jag med kanske, bara att jag inte visade det. ;) haha.
 
Det fanns inte en enda parkeringsplats i byn, typ. T och jag ställde oss där vi nog inte fick stå. Helt sjukt. Inte många gånger om året det är så mycket folk i cirkulation i byn samtidigt.

-Sandra

Igår när jag skulle skriva ett inlägg så la internet av och ville inte alls fungera. Inte på någon dator i hela huset, så det blev inget inlägg. Gjorde visserligen inte så mycket. Slog in alla mina julklappar och slappade.

Inatt var en ganska jobbig natt. Gick och la mig och somnade 21.30 ungefär. Vaknade 00.00 och var helt säker på att klockan var 4.00 och att alarmet snart skulle gå. Men icke sa nicke. Först var jag rädd att jag försovit mig, så jag tittade på mobilen (ligger på byrån en bit bort) och upptäckte att jag hade fyra timmar kvar att sova. Men tror ni jag somnade? Nej! Låg och vände och vred, och varm var jag och huvudet kändes konstigt och inget alls kändes bra. Konstaterade ganska fort att jag hade feber. Och då var det ju skönt att veta att man inte skulle upp än.
Somnade till slut och alarmet gick 4.00. Varför denna tidiga morgon? JO! Det v ar dags för halkkörning i Jönköping idag. Och jag skull infinna mig på Asplunds trafikskola i Borås klockan 6.00, vilket gjorde att jag var tvungen att  ta bussen från Svenljunga klockan 5. Inte allt för kul, med lite feber och så. Men det gick!
Halkan var rolig, intressant och mycket lärorik. Visst har man förstått att det inte går att styra och bromsa lika bra på halt väglag som torrt, men att det var sådan skillnad kunde jag inte förstå. Skulle ta en högerkurva i 35km/h och det gick åt pipsvängen, nästan iaf. Klarade kurvan i 31 km/h. Men höjde jag ynka 3 km/h, till 34, så klarade jag inte. Skrämmande hårfina gränser, mellan liv och död om man har otur.
Testade inbromsningar i olika hastigheter på halt väglag. Stanna i nerförsbacke, och köra slalom för att känna på antisladd systemet. Hade även lite teori sedan. Mycket bra dag!

Ett steg närmre körkortet! :)

-Sandra

Blev väckt klockan 5 imorse av att en viss person skickade ett sms, HURRA! Nej du, verkligen inte! T vaknade knappt, bara vände sig om. Men för mig tog det lite tid att somna om, kände mig pigg. Somnade till slut och vaknade 9.20 i stället när alarmet ringde för T skulle upp och jobba. Då var jag trött! Somnade aldrig om, men låg och drog mig ett ganska bra tag, bäst att passa på. Gick upp och åt och gav pappa en paket, det är ju farsdag som alla vet. (?)
Gjorde inte så mycket sen. Försökte plugga lite teori, vilket inte gick så bra. Tittade på ett avsnitt av Prison Break, bra bra! Duschade och gjorde mig iordning för att åka upp till mormor och Jan och fika lite farsdag fika. Busade en massa med Anton och Axel. Vi lekte kurragömma, brottades, gosade, tittade i leksakskataloger där de kryssade grejer de ville ha på varenda sida i stort sett. Älskar verkligen de små liven. :) Eller vänta lite, de är inte så små längre. :( Sorgligt! SLUTA VÄX!!



Efter fikat åkte jag och jobbade, 17.00 - 22.15.

-Sandra

Nu ska ni få höra något som jag hoppas att ni aldrig mer ska behöva få läsa!

Jag, Sandra Helene Norén, fick G på mitt matteprov! Fattar ni eller? G?!? Jag har aldrig fått så dåligt som ett G på ett prov, i alla fall inte ett matteprov. Har kanske fått max fem VG på matematikproven sedan åk 7 tills nu. Förstår ni vilket katastrof det är? :O

Okej, visst, jag klarade det, och tro det eller ej så är det inga sura miner för det. Men lite chockad blev jag allt. Kände dock att det inte gick så bra som jag hoppats på det, men inte såhär dåligt. Man kan väl inte vara på topp alltid. ;)
Min lärare verkade helt chockad när jag sa att jag aldrig fått ett G, utan att majoriteten av provresultaten legat på MVG. Jag kunde inte riktigt läsa ut om hennes min betydde "Oj, vad har hänt med henne?" eller "Oj, gjorde jag provet för svårt?". Men det sistnämnda var det nog inte, och för den delen var inte provet så svårt. Men några slarvfel kostar poäng. Och sedan var det en uppgift jag inte riktigt förstått som jag tabbade mig helt och hållet på, men så kan det gå. :)

Och nu vill jag inte att någon ska ta illa upp för jag skrev att G är dåligt. För det är det inte! Beroende på vilken person det är som gjort provet. Jag som oftast presterat bra på andra prov borde gjort bättre.

-Sandra

Dagen började i skolan. Hade knappt någon lektion. Kom till samhällslektionen för att upptäcka att vi var tre personer. Bytingen, media 3:an, var på APU, och fyra ifrån vår klass var på fotbollsläger i Värnamo och Vicki var sjuk. Så Sharon, Jamie och jag satt där i klassrummet. Lena, vår lärare, kom in utan att veta om att vi var så få. Vi pratade lite snabbt bara och sedan avslutade vi lektionen. Vi gick då ner till vårt hemklassrum där Daniel hade lektion för Chrille, Kentan och Jesper, efterson de andra var i Värnamo. Sharon och jag var ändå duktiga och gjorde lite Historia.


12.19 bar det av mot Göteborg! Sharon, Chrille, Kentan, Jesper, Tobias och jag skulle dit för att kolla på en stanup show med Måns Möller, Özz Nujen, Björn Gustafsson och Soran Ismail. Men först kollade vi runt i lite affärer, sedan åt vi tacobuffé, tittade lite mer i affärer för att sedan traska ivöäg till Storan, där det hela sku.lle hållas.
Chrille var så himla säker på vägen trodde han. Så vi traskade dit han pekade. Vi tog det lugnt eftersom vi hade gott om tid, trodde vi. Vi frågade tillslut en man var det låg, då Chrille blev lite dundersam om han verkligen hade koll på läget. Vi fick reda på av mannen att vi var en aning fel ute, och traskade tillbaka. Frågade en kvinna också och sedan hamnade vi rätt. Och det visade sig då att vi gått en väldans omväg. Men i alla fall. Showen började och skratta, ja, det gjorde man ju. :D
Det var bra, mycket bra. Och jag hade en väldigt trevlig dag. Tack allesammans! :)

- SANDRA

Idag fyller mitt busfrö till kusin år! Hela 6 år blir han. :) Uscha vad tiden går fort! Han som alltid har varit min lilla bäbis, visserligen blev Axel mer bäbis när han kom, eftersom han var lillbrorsan. Men oj, vilken stolt kusin jag var när jag fick följa med mormor och Jan in till BB när Anton var född. Jag älskar verkligen honom, och Axel. :) ♥

Ringde till Anton nyss och skulle gratta honom och prata lite. Och han tjatade på som en lite pratkvarn, och berättade så i detalj vad han önskade sig när jag frågade honom. Så att jag säkert inte skulle kunna köpa fel sak. Det var en blå pokémon låda med pokémonkort i som stod högt på önskelistan just nu. Den fanns på Ekohallen i Knalleland i Borås, i slutet av affären, mycket detljerad. haha.
Och hans kommentar när jag skulle försöka avsluta samtalet var ju störtskön, i alla fall när man hörde det från honom:
jag: Men Anton, nu måste jag lägga på, för jag ska duscha. Och sedan ska jag åka till Tobias.
Anton: Jaha, ska du göra dig fiiiiiiiiiiin nu då?

hahaha :D

Basse, Jag, Anton, 2002.

Anton, Lanzarote 200? (5 eller 6)

                                                

Axel & Anton, 2008 (13 september)


Axel, Jag, Anton, Tobbe 2008 (13 september)

Den årliga kräftskivan igår med släkten på mammas sida. Mycket trevligt! :) Jag och Tobias lagade maten, pastagratänger, mums! Sedan lekte och busade jag massor med mina favoritkusiner Anton och Axel, som är två riktiga sm busfrön. :)

Idag har Tobias och jag bara tagit det lungt. Myst hela dagen lång, eller ja, tills det att han åkte hem. Sedan la jag mig i sängen och tittade på Gossip Girl. Hade bara tänkt att titta på ett, men det blev så spännande, så jag tittade nog på cirkus fyra avsnitt. :D Men nu har jag bara två avsnitt kvar, och det är avsnitt 1 och 2 från andra säsongen. Sedan fanns det inga fler att ladda ner. Någon som vet när det kommer? Jag har blivit en nöööörd!

- SANDRA

11 september, ja, det datumet talar väl för sig själv? Det var då över 3000 oskyldiga människor fick sätta livet till i terrorattentaten mot framförallt World Trade Center, men även det som kraschade i Pentagon, och det planet som aldrig nådde sitt mål, utan kraschade på ett öppet fält. Det är helt sjukt vad vi männsikor gör mot varandra egentligen. Vi är inga snälla varelser, varken mot varandr eller jorden. Men men, otroligt sorligt det som hände för sju år sedan. Fatta vad tiden går!
Men tänkte ta upp en sak angående detta. I skolan idag fick vi nämligen en uppgift om 9/11, och första delen vara tt vi skulle läsa lite artiklar och så om det. Då hittade Jesper en film pågoogle, en slags dokumentär på 1 timma och 20 minuter. Vi tittade lite på den, små snuttar emallan, och då tog de upp teorin om att ett plan aldrig störtade in i Pentagon, utan att det var någon form av mesil istället, och när jag såg det började jag verkligen fundera.

Olika ögonvittnen hade sett olika saker flyga in i Pentagon. Någon hade sett en militärhelikopter, någon annan hade sett ett litet plan som rymmer cirkus 20 personer, medan en annan hade sett et stort passagerarfylgplan krascha in. MEN! När man ser bilder från Pentagon är inget förutom bygnaden rörd. På gräsmattan precis utanför är det inte en enda skråma, vilket betyder att det misstänkta flygplanet inte kraschlandat, eftersom då skulle det ha liksom kanat in i byggnaden. Men om det var ett plan var piloten väääääldigt säker på sin sak.
Nästa grej som gör det mindre troligt att det var ett flygplan var att när man väl kunde gå in i byggnaden efter kraschen förväntade man sig att hitta ett flygplan, men man hittade inget. Endast små delar som man kunde plocka upp med händerna. Man hittade dock en motordel, tror jag det var. Men tillverkarna till det misstänka planet kände inte ens igen det, det var inga sådana delar de använde sig av. Och hur kan ett plan bara försvinna? Jag menar, det är stort, det kan inte bara splittras sönder i miljader smådelar. Och det finns ingen chans att det blivit så varmt att det smält bort. Med tanke på att man kunde identifiera nästan alla liken. 
En annan sak som de berättade var att hålet som blev i byggnaden efter kraschen endast var 5x5 meter i diameter. Det finns ingen chans att en flygplan kommit igenom där. Det är nämligen 38 meter brett, vinge till vinge. 13 meter högt, och hur långt det var minns jag inte. Det väger nästan 100 ton. Om det skulle kommit igenom det hålet skulle det bytyda att det endast var flygplanskroppen. Och vart hade då vingar och stjärt tagit vägen?
Men okej. det är inte omöjligt att det var en mesil eller liknande istället, MEN, vad var det då som skickade dit mesilen? Var det ett av amerikas regerings plan, ett insider jobb? Eller hur ligger det hela till? Skumt. Har inte sett hela dokumentären än, får kanske göra det. Så kanske jag får lite svar.

-SANDRA

Medan Tobbe körde upp satt hans mamma och jag i bilen och väntade, jag läste och lite så under tiden. När de kommer tillbaka kommer tobbe ut från bilen och tar ett glädjeskutt med papperna i handen, åh så glad han var, inte så konstigt kanske.

Sedan körde vi hem till Hillared, marie fick då hoppa bak i baksätet och jag fick sitta fram, konstig känsla. :D Efter en snabb sväng i Hillared där vi slängde av Marie så körde vi in till stan igen för att lämna Jimmi på jobbet. Sedan följde vi med Daniel till banken, åkte till Max och åt, gick i Knalleland en stund, åkte och hämtade Tobias (en kompis) på jobbet och sedan åkte vi hem till Hillared, Slöade lite framför TV:n, och sedan åkte vi hit, till mig.

Nu ska vi nog snart sova, jobba imorgon, blääää! Uppstigning 5.15, inget jag ser fram emot. Väldigt motigt måste jag säga, någon som vill byta? Slutar hyffsat tidigt ialla fall, 12.30. Bara lördag och söndag kvar att jobba innan skolan börjar.

Nä, nu har jag inget att berätta, hejdå!

-SANDRA

Sista dagen på Råö för Tobbes och min del, eftersom han skulle hem och jobba. Jag hade hoppats på fint väder, så jag kunde bränna till mig lite innan jag återvände hemmåt. Men vad ser jag inte utanför fönstret på morgonen, om inte en igenmulen himmel och duggregn. Uscha! Man såg i och för sig att det började klarna upp utåt havet. Så vi tog oss n fisketur med stora båten Ester på förmiddagen. Eller ja, Marie, Linnea, Pontus, Tobbe, hans morfar Karl-Axel och jag. Jörgen hade åkt till Kungälv för att hämta sin dotter.

Väl ute på havet började vi fiska makrill. Det gick trögt i början, men sedan hann man knappt slänga i innan man fick dra upp igen. Skit kul! Det som dock inte var så kul var att jag fastnade i en krok, och drog upp en skinbit på fingret, det gjorde ont ocvh började blöda ganska mycket. Det är nämligen så att när man fiskar makrill använder man inte ett spö, utan typ ett långt snöre som sitter på en trägrej. På snöret, längst ner, sitter en hyffsat stor tung sten, för att linan ska komma djupare, och från stenen hänger det en fiskelina med en krok. Ovanför stenen finns en till bit fiskelina som händer ut med en krok. lite svårt att förklara, men ialla fall. jag hade dragit upp linan för att ta upp en fisk. När jag sedan skulle släppa i den så kastade jag över frsta kroken och stenen, men det var ju bara det, att det sjukner ju snabbt, och dra till, eftersom båten åker samtidigt, och då tänkte jag inte på den andra kroken. Så när jag stod där och höll lite löst i snöret, för att det inte skulle trassla sg, så kom krken och satte sig i mitt finger och drog till ganska bra. Så en skinbit fläktes upp och det började böda ganska bra. AJ! Men det bnlev en lyckad fiksetur. vi fick upp 94 st makrillar, inte illa. :D När vi kom tillbaka till stgan hade solen kommit fram igen, skönt.

På eftermiddagen sedan var det dags för mig och Tobias att dra oss. Så Marie körde oss till Göteborg, där vi tog bussen till Borås, där Tobbes pappa Seppo hämtade oss. End of the semester! Hoppas jag kommer tillbaka nästa år, jag älskar Bohuslän och Råö. :)

Klarblå himmel och solsken utanför fönstret när man vaknade upp runt 8. Härligt! Perfekt dag för en utflykt med lilla "Snabben" bort till Härmanö-huvud, eller "grytorna" som det kallas. Och det gör det bara för det är typ som pooler man bdar i, fast det är havet. Typ jätte djupa hål ner, ganska coolt fasktiskt.

Efter frukosten packade vi matsäck och lite annat och begav oss. Vi solade och badade hela dage. Vattnet var hur skönt som helst! Jag älskar verkligen havet. :)

På kvällen, väl tillbaka vid stugan, fixade vi lite mat. Sedan spelade vi plockepinn, fast med gigantiska pinnar. Och så avslutade vi dagen med kortspelet Neger och President. Jag vann sista omgången, och somnade gott som president.

Meningen var att jag skulle ta bussen klockan 9.00 till min älskling, för att därifån fortsätta mot Bohuslän med bil. Men trött som jag var hade jag stängt av alarmet i sömnen, och därmed inte hunnit med bussen. Tobbe ringde och väckte mig och undrade vart jag tagit vägen. Som ett skott for jag upp ur sängen! Duscha,  packa det sista, äta och fixa och dona skulle hinnas med på 30 min, innan de kom och hämtade mig. Runt halv 11 kom Marie, Linnea, Tobbe och hunden Luckey, och vi begav oss till Borås där vi skulle uträtta ett ärende, sedan upp till Kungälv för att fika lite hos Jörgen, Maries särbo, och hämta honom, Pontus och hunden Alfi. Klart för sista sträckan! Över Tjörn och Orust, och ut i havet, till Råö, till Tobias mormor och morfars stuga!

När vi väl var framme solade och badade vi lite. Tog det mest lugnt helt eneklt. skönt! :)