En del av er har säkert hört hur det gick till från mig. Vissa av er har hört från någon annan. Några kanske läste i tidningen och ni andra kanske inte vet alls. Men jag tänkte förklara lite vad det var som hände i onsdagsmorses. 

Jag var påväg till jobbet. Det var 3 plusgrader när jag åkte, men jag visste att det varit betydligt kallare då jag var tvungen att skrapa rutorna. Därför låg tanken på att det kunde vara halt ute i bakhuvudet, men vägarna kändes bra. 

För er som inte vet, så är större delen av vägen mellan Borås och Svenljunga en 2:1 väg. På ett ställe av vägen går det ner i en svacka och blir 70 km/h, när det börjar gå uppför igen blir det tvåfiligt och strax 100 km/h. Jag hade en bil framför mig, och jag körde lite fortafre än honom så jag körde ut i omkörningsfältet. Jag kom precis upp i 100 km/h och PANG! 

Jag körde rakt in i en annan bil.

Denna bilen hade lite innan vi kom dit kört in i mitträcket (sådant med stolpar och vajer, som just finns på 2:1 vägar.) av vägen. Hans bil stod därför tvärs över hela vägen. 

På grund av kurva, mötande trafik som bländade, och skymd sikt av bilen jag körde om, såg jag inte bilen innan jag smällde i den. Allt jag hann tänka var "shit", sen minns jag ljudet av en ordentlig smäll. Snabbt efter kom andra smällen, det var då jag smällde in i mitträcket och bilen stannade. 

Ljuste i bilen blinkade till, radion fortsatte spela. Det var rökigt i bilen efter att krockkuden utlöst. Jag tänkte "vad hände? Krockade jag? Lever jag? Ja, det gör jag. Har jag ont någonstans? Ja, näsan och knät värker lite grann, men annars är det lugnt." Sedan kom en man fram till bilen och frågade hur det var med mig, om jag var skadad. Jag svarade att jag var okej och inte trodde att jag var skadad. Först bad han mig sitta kvar i bilen, men ändrade sig snabbt och bad mig komma ut. 

Det första jag gjorde var att ringa jobbet. Sa att jag inte kunde komma på grund av "en liten olycka hade skett", yeah right. Sen ringde jag Tobbe, berättade vad som hänt, men sa att jag var okej. 

Två jaktgubbar hade kommit i en bil lite efter. De var de som styrde upp allt kändes det som. Höll koll på mig, hämtade filt och svepte runt mig och ordnade allt kändes det som. När jag stod där på vägen kände jag hur det gjorde ont över vänster axel och ner över bröstet och hur det gjorde det svårare att andas. 

Jag fick sätta mig i jaktgubbarnas bil, samtidigt som en av dem satte sig med mig i bilen och pratade lite så jag slapp sitta själv. 

Ambulansen kom efter räddningstjänstbil, brandbil och polisbil. Jag fick komma in i ambulansen och bli lite undersökt. Polisen kom in i ambulansen och bad mig dra kortfattat vad som hände och tog mina personuppgifter, sen åkte vi till sjukhuset. Under tiden ringde jag mamma.

Kom in på akuten till ett rum med en läkare och två sköterskor. De klämde och kände, frågade var jag hade ont. Då berättade jag att det gjorde ont över bröstet på vänster sida, och då speciellt när jag andades. Men det gjorde inte ont när läkaren tryckte någonstans. Hon bestämde då att jag inte behövde röntgas, och inte ens ta prover. Bara ligga kvar på sjuhuset i 2-3 timmar för observation. 

Fick komma in i ett undersökningsrum där jag skulle spendera dessa få timmarna. Och fick äntligen träffa Tobbe, stackarn som jag skrämt upp honom. 

När jag legat i rummet i ungefär fyra timmar kommer det in en läkare som lyssnar på mina lungor, säger att jag ska åka upp och få röntga lungorna.

Rullas upp för att röntga mina lungor vilket går fort. Kommer tillbaka till rummet jag spenderat några timmar i. 

Läkaren kommer in och berättar att jag har luft i lungorna och misstänkt fraktur på bröstbenet, och att jag ska ta prover, sen går han. "Luft i lungora" tänker jag, det ska man väl ha?

En sköterska kommer in, stiker mig i armen, tar flera rör med blod för rutinprover som de egentligen skulle tagit när jag kom in. När hon är klar kommer hon tillbaka efter en stund för att sätta dropp. Okej tänker jag, jag får nog inte komma hem idag. Till råga på allt får jag inte äta eller dricka. Just då känner jag hur hungrig och törstig jag blir. Deal with it!

Efter lunch flyttas jag till avdelningen KAVA, kirurgiska akutvårdsavdelningen. 

Det kommer in sköterskor och hälsar, tar tempen, blodtryck och syresättningen i blodet, allt ser bra ut. En av sköterskorna säger att en läkare kommer lite senare för att avgöra om jag blir kvar eller inte över natten, men jag bör räkna med det till 95%. 

Tobias kommer tillbaka till mig efter att ha varit hemma ett tag, packat ihop saker till mig och ätit.

Jag får reda på att jag blir kvar över natten. Och det blir mycket telefonsamtal och sms till och från alla under hela dagen. Skönt med lite "sällskap" i och för sig.

Tobbes bror Markus kommer och hälsar på, och snart därefter kommer även mamma. Vi tjötar i någon timma innan de åker hem. Sen tittar Tobbe och jag på en film innan han måste åka hem. Och jag blir själv kvar. 

Natten var inte så bra. Ont och stel i armen där droppet var. Ont i bröstet, öm i nacken, obekväm kudde, kunde inte ligga som jag vill och usch. Sov och vaknade om varannat.

5.15 slits dörren upp och en sköterska tar tempen och syresättningen igen. Sen kommer Chrilles mamma, som jobbar på sjukhuset, in och hälsar. Alltid skönt att se någon man känner igen. 

Lyckas somna om en stund innan dörren slits upp 7.30 och det är dags för mig att röntga lungorna igen. Rullas till röntgen, in och ut, upp på avdelningen igen. Efter ett tag kommer en läkare och massa andra människor in. Drar vad jag har för skador och säger att de kommer läka av sig själv. Skönt, ingen operation krävs för min lunga! Lycka!

En sköterksa kommer in och frågar om jag vill ha frukost. Efter att inte ha ätit på ett dygn är det en dum fråga. Jag får frukost. Lycka!

Sedan kommer en annan sköterska in med mina läkarintyg så jag kan vara sjukskriven, och berättar att jag får gå när jag vill. Lycka!

Droppet tas ut, jag äter lite till. Hoppar ur sjukhusskjortan och i min onepice. Tobbe och jag plockar ihop mina saker och vi åker hem. Skönt!

Enligt läkaren kommer min smärta vara som värst om några dagar. Men just nu känns det som att jag verkligen kan leva med den smärtan. Jag lever ju! Om man tänker till olyckan så är det långt ifrån en självklarthet att jag skulle vara i livet fortfarande, och speciellt med så få skador. Lycka!

Och förresten, killen som ägde bilen som kört in i mitträcket klarade sig utan skador, tack och lov. :)

Igår firade alltså Tobias och jag 5 år tillsammans. Hel sjukt vad tiden går! Samtidigt som det känns som jag alltid har varit ihop med honom. Vad gjorde jag innan vi blev tillsammans? 

Well, det blev lite stressigt efter jobbet. Jag hade endast två och en halv timma på mig, och då hann jag baka, duscha, hämta Tobias på jobbet och fixa iordning mig. Och vi hann i tid till Oliven fast att vi gick ner. 

Där väntade en goooood middag, mums! Att man inte äter på restaurang oftare. 

Sedan gick vi hem, tittade på idol, åt after egiht tårta och myset. 


De översta rosorna fick Tobbe av mig, den fina buketten fick jag. Helt underbart vackra! After eight tårta = MUMS!

Jag har bråkat ordentligt med bilderna jag tog på Oliven med mobilen. Jag får inte in de på datorn, så jag skiter i det nu! 

Nästa vecka ska en av mina äldsta vänner, Sara, gifta sig. Känns helt galet! Självfallet otroligt kul att hon hittat den hon vill spendera resten av sitt liv med. :)

Igår hade Olivia och jag en liten "möhippa" för henne. En rolig och mysig hemmakväll med lite egengjorda ansiktsmasker, mat, vin, prat och singstar. Blev mer än lyckat, trotts Olivias och min tidsbrist innan Sara skulle komma hit. Hon var nog inte riktigt med på vad vi hade planerat, även om hon kanske misstänkte något, såhär nära inpå bröllopet. 


Vi började med en drink. 


Och fruktfat. 


Skål och smile! The bride to be och Olivia :D


Våra hemmagjorda ansiktsmasker.


Såhär snygg blev man i ansiktet av att ha banan, havregryn och honung i ansiktet. Liknar en toscakaka tycker jag. 


Vi fortsatte med vin och de andra, mindre kladdigare maskerna. 


Mat i form av tacos. Mums! Och mer vin. 


Till efterrätt hade Olivia och jag gjort en tårta, en egen bröllopstårta. :D Vi är väldans stolta över denna. 


Kvällen fortsatte med singstar, godis, nötter och lite vin till. 


Glada och trötta vänner. Jag var helt slut i alla fall. Kanske inte så konstig då man varit uppe sedan 5.00. Men oooooj så kul vi hade. :)

Idag fyller en av mina absoult bästa vänner år! 

HIPP HIPP, HURRA HURRA HURRA HURRA!!

Grattis på 21 års dagen Chrille. :)



Jag hoppas du får en super-duper dag där borta på andra sidan Atlanten. Betyder förresten inte denna dagen att du får dricka lagligt även där borta i staterna? I så fall är du härmed vuxen på riktigt! :)

Vi får fira dig när du kommer hem, om en si sådär 7 månader, vilket är på tok får lång tid enligt mig.

Jag saknar dig, kompis!

HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA HURRAAAA!! Till mig själv som fyller hela 20 år idag. :) Ja, det är sant! Hur det känns? Bra tror jag. Inte för jag har hunnit känna efter än direkt, men 20, det känns som en bra ålder.
 

30/9 2006

Fyra underbara år

Jag älskar dig! ♥

---

Nu åkte Tobbe ner till byn för att hämta pizza. Jag ska göra lite myspys med tända ljus. Sedan blir det film, pizza och mys med världens bästa kille. Fin middag på resturang får vänta tills vi är på Cypern.

Fick fyra stora, fina, röda rosor av Tobias idag. Är han inte för söt? :)

Åh, var ska jag börja? Kvällen var fantastisk! Helt jävla underbar! Jag hade så otroligt kul, och många hade kul både med mig och åt mig. Jag tror vissa i klassen, eller alla kanske, har haft en lite skev bild av mig i snart tre år. Men jag kan också skaka rumpa, dricka skumpa och röja. Äntligen har de fått en helhetsbild av the real Sandra Norén. ;) haha

Efter att naglar, hår, smink och klänning var på plats åkte jag till Jesper. Här drack vi lite skumpa och vin. Sedan hämtade bussen oss, då blev det lite mer vin och lite cider och oj så kul vi hade, ialla fall jag. :D
Det regnade när vi skulle gå på "röda mattan", som inte finns. Men vad gjorde väl lite regn? Jag var glad ändå, och kramp i smilemusklerna fick jag allt. Min mamma sa till mig att korten i slutet inte blev så bra för att mitt leende såg väldigt stelt och onaturligt ut. Hur lyckas kändisarna le hela tiden mot alla smattrande blixtrar? Jag förstår inte.

Maten smakade bra. Jag fick tillbaka lite skit ifrån Chirlle. Han sa till mig några gånger att prata mindre och äta, och något med att engelska börjar snart. Jag tror han försökte sig på en immitation av mig. För kors i taket, han åt upp snabbare än mig igår. Det gjorde visserligen alla andra med. Men jag hade så kul så jag han inte med att äta.

Kvällen fortsatte mestadels med dans i alla dess former. Jag hann knappt med att hänga i baren. Det är ett heltidsjobb bara att vara dancing queen så att säga. ;)

Nej, kvällen kan sammanfattas som KANON! Jag skulle kunna gå på bal varje år med mina härliga klasskompisar och annat skönt folk från JB, framförallt lärarna och rektor. Mmmm, jag tror vi har världens bästa rektor, en riktig mysfarbror. Eller ja, jag har inte myst med honom, det vore konstigt, dumt och absoult fel. Elina fick för sig att jag pussade rektorn, men det gjorde jag inte. Vad hon drack som fick henne att hallucinationera vet jag inte, men så klar i huvudet var jag så jag VET att jag INTE pussade rektorn.
Ont i fötterna hade jag, jag grät nästan av smärta när Tobbe hämtade mig inatt. Men jag är glad att jag inte tog av mig skorna. Det var det en tjej som hade gjort, och hon avslutade kvällen på akuten då hon trampade på en glasskärva och fick et djupt jack i foten. Då kan några blåsor och ömma trampdynor vara värt att slippa hoppa på kryckor.

Bilder kommer senare.

30/9 är min och Tobias dag. Igår var vår dag. Då hade vi varit tillsammans i tre år. Helt sjukt vad tiden går egentligen.

Vi hade en supermysig dag, och jag blev väldigt bortskämd.
När jag slutat skolan hämtade Tobias mig, och så åkte vi hem till honom. Jag fick tre gigantiska, vackra, röda rosor. Vilket hade räckt mer än gott och väl. Men han överraskade mig med ett litet paket. Och i det låg ett Thomas Sabo halsband. Tack, tack, tack! Jag älskar halsbandet! Det var det alldeles för mycket egentligen, men jag blev väldigt glad. Har velat ha ett Thomas Sabo halsband ganska länge, men det är ju dyrt, så det är inget som man bara går och köper sådär, inte jag i alla fall. 
Vi myste lite innan vi knallade ner till stan. Gick till IdéGuld för jag ville köpa en berlock till halsbandet, men den fick jag inte betala själv. Den insiterade Tobias på att betala, så han fick sin vilja igenom till slut. :D Tack!
Sedan gick vi och köpte biobiljetter till Inglorious Bastards, och sedan skulle vi gå och äta. Tobias hade först tänkt att vi skulle äta på en restaurang, men jag var inte så överdrivet hungrig, så vi bestämde oss för att ta en fin middag en annan gång istället. Så vi hamnade på Alléterrassen och åt varsin pizza istället, men det var också gott. Och här fick jag inte heller betala.
Väldigt mätt oc belåten knallade vi till biografen igen och satte oss i biosalongen. Mysigt! Jag kom på att Tobias och jag endast varit på bio två gånger under våra tre år tillsammans, det är skandal! haha, näst intill i alla fall. Det är ju så himla kul och mysigt att gå på bio, och vilken upplevelse det blir. Filmen blir mycket bättre.
Tyckte att filmen var helt ok. Men hade jag sett den hemma i TV-soffan och om Brad Pitt (själva scenerna, det humoristiska) inte hade varit med, så hade den nog inte varit något att ha. Då hade den varit ganska dryg tror jag.
Sedan traskade vi hemmåt och myste lite och sedan var det godnatt.

Tack älskling för rosorna, halsbandet, maten, bion och all kärlek. :) ♥

30/9 - 2006, Jag älskar dig!

Ja, i fredags var det student i hela Borås. Och min älskling var en av alla som tog studenten, även kusin vitamin Josefin. :)

Så dagen började med att jag gjorde mig iordning för att sedan ta bilen till Hillared där Tobias mamma väntade på mig. Vi åkte och köpte lite blommor och begav oss sedan in till Borås för att hämta upp Markus och Linnea och sedan vidare till Almåsskolan.
Där fick vi tränga oss fram bland alla paraplyer. Det var ett tak av dom! Regnet öste ju ner, och det var inte drömstudentvädret precis, men studenterna som sprang ut verkade lika glada för det. :D
Pussade och kramade lite på Tobbe innan han skulle upp på flaket och åka. Vi åkte inte till Allégatan för att titta på alla. Lite tråkigt, men ändå skönt. Inget roligt att stå där i regnet. Så jag åkte hem med Tobias familj för att förbereda allt inför kalaset. Men efter ett  tag fick jag sätt mig i bilen för att köra till Borås och hämta honom.
Hemma hos Tobbe bjöds det på god mat (som Markus och jag gjort en hel del av, ;)), jag blev proppmätt!


Efter Tobias pressentutdelning fick mamma, pappa och jag hoppa in i bilen och åka hem. Ett till studentkalas väntade. Hann bara innanför dörren innan farmor kom och hämtade oss. Hos Josefin orkade jag inte äta något, var fortfarande mätt.
Vi åkte in till stan med Linas bror. Satt på Swing en stund, och tänkte sedan gå in på Grand där alla studenter skulle befinna sig. Det blev mycket köande, innan vi till slut gav upp. Lina skulle jobba dagen efter så hon skulle inte stanna så länge. Jag frös, och bestämde mig också för att åka hem. Men lyckades träffa Tobias en stund innan jag skulle hem. Mys!
Tobias skulle egentligen in på Grand som alla andra studenter, men typ hälften av alla fick gå därifrån eftersom det blev fullt. Tråkigt, men men.



Jag vill ta studentn NU

/sandra norén

Igår åkte jag bil hem från skolan med Tobias. Och när vi parkerat bilen på uppfarten hemma hos honom öppnar han bagaget på sin bil och tar fram en bukett med rosor och liljor som är till mig. Tre enorma rosor och sex liljor. Förstod inte alls vad det var frågan om när han först räckte blommorna till mig. Fast ganska snart ramlade poletten ner, vi hade varit tillsammans 2 ½ år. Och det tyckte han att det skulle firas lite. Jag kände mig lite taskig som inte köpt eller tänkt på det. Men han sa att han inte förväntat sig något. Usch, nu lät jag som en hemsk flickvän! haha. Så är dock inte fallet, hoppas jag.
Tyckte i all fall att det var väldigt gulligt gjort! :)

/sandra

Idag, tom nu, exakt på klockslaget har det gått 7 hela år sedan min föredetta klasskompis och buggpartner Adi och hans mamma Indira försvann från jorden. De omkom i en bilolycka den 30 december 2002. Det var det värsta jag någonsin varit med om, i mitt än sålänge korta, liv. Det är en sådan händelse man inte vill att någon ska behöva genomgå. Men tyvärr så händer sådana är saker varje dag.
Nu är jag inte ledsen längre, sörjer inte Adi. Det har gått så lång tid. Men glömmt honom har jag inte gjort. Tre kort på honom och mig är inramade och uppsatta på min vägg. Det har de varit i snart 7 år. Kommer förmodligen ha uppe dem tills jag flyttar hemifrån. Adi var en snäll kille. :)



Vill du veta mer detaljerat vad som hände, kan du läsa mitt inlägg från förra året, här.

Nu ska jag iväg och köpa en ros, som jag sedan ska bort och lägga på minneslunden. Detta är något jag har gjort varje årsdag, även iblad på Adis födelsedag. La dock ingen ros på minneslunden förra året, vilket jag fick rätt mycket dåligt samvete för.

/sandra

Mitt internet har inte fungerat här hemma under kvällen. Det är därför det inte blivit någon uppdatering. Och det blir ingen längre nu heller. Ville bara förklara varför jag varit frånvarande. Men även berätta att

JAG KLARADE MIN UPPSKRIVNING TILL KÖRKORTET IDAG! :D

Nu är det endast uppkörningen kvar. Håll alla tummar ni har för att jag ska klara det. Snälla? :)

/sandra

Ja, som sagt. Igår fyllde jag hela 18 år. :)
Och dagen började med en skön sovmorgon. Sedan paket från mor och far och frukost. Städade inför kvällens kalas. Då släkten + Sharon, Lina, Anton och Caroline skulle komma.

Sharon var först på plats, bortsett från Tobias och Frida då. Men de bor ju här på halv tid i stort sett, så jag tycker inte att man kan kalla de för gäster. :D
Vid 18.00 och strax innan började släkten droppa in, en efter en. När alla kommit öppnade jag paket/kuvert. (bilder på vad jag fick kommer nedan). Åt god mat och tårta. Spelade lite alias. 

Det roligaste under hela kvällen var nog när vi skulle gå till Tellus och köpa lite natta mat innan bussen gick. Sharon fällde ett par roliga kommentarer, och svamlade om en massa. Ja, kul var det kan jag berätta, utan att gå in på för mycket detaljer.

Var hemma vid 3.00. Uscha! Är helt död nu. Tur att jag knappt drack något, då jag kunnat vara pigg hela dagen. Men nu börjar nog tröttheten komma ikapp, då jag inte mår så bra.

Här kommer bilder på vad jag fick:

Sedan fick jag en ros och ett presentkort på 200:- på Team Sportia av Josefin, Jonathan, Carina, Klas och Dong. Och även en bukett rosor och en Paradis ask av Zackarias. :)

Tack så jätte mycket allihopa för att ni var med och bidrog till att jag fick en bra 18 års dag! :) ♥

/sandra