6 år sedan

   Idag har det gått exakt 6 år sedan Adi, min klasskompis och buggpartner, försvann från denna planet. Det kändes till en början overkligt, jag förstod inte att han var borta, trodde att han skulle komma tillbaka en dag, men det gjorde han inte. Nu har det gått såpass lång tid att jag för ett bra tag sedan insett att han är borta, men ölivet gick vidare utan honom, även om det inte kändes så till en början. Jag sörjer honom inte längre.Kan inte gråta eller direkt sakna honom längre. För jag vet inte hur han skulle varit nu, skulle vi haft kontakt? Men det klart, jag har fortfarande de där tre korten upp, de har suttit på min vägg i 6 år nu, och jag tänker inte ta ner dom än. Adi finns alltid med mig, varje dag, det vet jag. Jag kan inte gråta över honom längre, det har jag gjort tillräckligt. Det är inte det att jag glömt honom, bara att det gått så lång tid, så nu minns jag honom bara med glädje, att jag hade chansen att lära känna denna fina människan, och även hans mamma. :) Jag kommer aldrig att glömma helt och hållet vem han var, men jag vet, att med åren kommer en liten del blekna bort, men jag kommer ändå minnas det som hände.

   Den 30 januari 2002 klockan 17.30 omkom Adi Dervisaj och hans mamma Indiria i en bilolycka på riksväg 27 i Lockryd. Det var en onsdag, så jag befann mig på Parkgården där jag väntade på Adi, eftersom vi skulle ha buggträning. Men han kom aldrig.
   Dagen efter, när jag kom till skolan, kände jag redan på skolgården att något var fel. Det var nersläkt i alla klassrum, det var tända ljus. En klasskompis sprang fram till mig och sa att det var någon som var lika gammal som vi, som hade omkommit i en bilolycka med sin mamma dagen därpå, men inte trodde jag att det skulle vara någon jag kände. Jag gick in i mitt klassrum. Såg ett bord där det låg massa kort, det stod en vas med blommor, och det fanns tända ljus. Jag gick sagta fram och tittade vad bilderna föreställde. På varenda bild visades en och samma person, med samma söta leende, Adi. Sakta gick jag till min plats, satte mig på stolen och kände hur hela jag skakade. Jag vet inte hur lång tid jag bara satt där och stirrade, men plötsligt hade hela klassen samlats, och min lärare berättade med en klump i halsen att vår klasskamrat Adi hade omkommit i en bilolycka med sin mamma. Då kom tårarna, det gick inte stoppa dom, dom bara forsade ner för kinderna. Jag minns att jag gick fram till min bästa vän, Olivia. Vi satt och höll om varandra, och grät. Aldrig har jag varit så ledsen. Dagen gick, föräldrar kom, där bland min mamma. Teckningar och sista hälsningar till Adi gjordes av hela skolan och lades på ett stort bord. Allt kändes så overkligt! Det kunde bara inte vara sant. Dagen gick, och skolan slutade. Förmodligen grät jag mig till söms den natten.
   Dagen efter minns jag inte så mycket av. Men på lördagen hade vi minnesstund på skolan, alla som ville fick komma. Hela min familj var med. Det var svårt, men det kändes skönt att få träffa alla, speciellt Indiras pojkvän, Bengt. Självklart grät jag mycket denna dagen, verkade aldrig som tårarna skulle ta slut. Men jag visste att de skulle det, en dag.
   Efter olyckan hade jag det lite svårt. Grät ofta, kände inte att jag förtjänade att vara glad när något sådant här hemskt hade hänt, led av vissa tvångstankar, mardrömmar och annat. Det var svårt, även om jag bara var nyss fyllda 11 år. Man förstår mer än vad man tror då, man känner mer än vad man kasnke tror. Jag minns allt som om det vore förra veckan. Och jag tror nog alltid jag kommer komma ihåg den där hemska känslan, sorgen, saknaden och ilskan. Men jag hoppas att både Adi och Indira har det bra där de är nu. :)

Vila i frid!

i skolan

   Ja, sitter där nu. Har lunchrast. Hade svenska innan, och vi fortsatte att jobba med vårt miljöprojekt. Ganska kul faktiskt :) Och nu alldeles strax ska vi ha idrott, fast det blir teori idag, får väl se vad Mahri har hittat på.
   Sedan blir det nog lite shopping, eftersom jag förmodligen behöver vänta på Tobias, för jag slutar nog före honom. Och Sharon den lilla svikaren överger mig! :O haha, nädå, jag klarar mig nog.
  

helg

   Skön helg! Bara slappat med min älskling. :) välbehövlig! Hade även lite kalas för pappa och mig idag med, men annars har det inte hänt mycket. Trotts det är jag alldeles slut nu, så det blir sängen snart, för att sedan vakna upp och återvända till en ny skolvecka. Vilket iofs inte är så tråkigt.

   Jag har en hemlighet. En som bara jag vet om, och som ingen annan får veta innan den förverkligas. Jag kanske skulle vilja att det blev nu, inom en snar farmtid. Men ändå så vet jag inte om jag vill det. Så mycket kan stå på spel och kanske kan bli förstört. Det kanske inte alls blir som jag vill. Det vet jag inte innan den uppfylls, och det kan ta ett bra tag, men jag kan vänta, för det är det värt. :)


tänk efter

Du kliver upp på morgonen och din dag blir förstörd, bara för du inte kan välja vilken av dina 30 tröjor du ska ha på dig, och på Moskvas gator fryser en 14 årig flicka ihjäl för hon inte har en enda tröja att ta på sig.
Du går till skolan och klagar och tycker synd om dig själv för alla läxor du fått.
Och i Indien gråter en 10årig pojke för han aldrig kommer få börja skolan.
Du går till matsalen för lunch och påpekar den äckliga maten och slänger i stort sett allt du har på tallriken.
I Sudan dör en 2årig flicka av grov undernäring och vätskebrist.
Du kommer hem och förbannar din mamma för att du måste hjälpa till att tömma diskmaskinen.
Och i Somalia blir en 8årig pojke slagen för han somnade efter 10 timmars arbete i hemmet.
Din kväll blir förstörd när du upptäcker en finne på hakan, och i Kambodja dör en 11årig flicka och hennes lillebror i Aids.
Gråt inte över pojkarna som dör, över flickorna som inte överlever, för tårar räddar inga liv. Res dig upp och förändra för en instinkt om att förnyelse behövs för att rädda världen ! Tänkt efter?

tillbaka

   idag kom mammi och pappi hem från Egypten. :) skönt! har faktiskt saknat dem lite grann. Och nu bölir det inte lika mycket för mig att hålla koll på, typ handla, städa och greja och tända i pannan och sådant där vardagligt, nu överlåter jag dessa uppgifter till dem, eller det klart, jag kan göra dem ibland, men inte hela tiden. :D
   Sen har jag även varit med min älskade Tobi idag, precis som alla andra dagar. Jag älskar dig! ♥ 481 dagar! :)



torsdag

   Idag fyller min pappa år, hela 47, grattis! :) Men kan inte gratta honom, mamma och han åkte nämligen till Egypten idag. Härligt! Lite avundsjuk faktiskt, men men. Nu ska min bror och jag klara oss själv i en vecka, tror visserligen inte att det kommer bli några problem. :D
  

onsdag

Nu har jag gått två dagar i skolan sen jullovet. Kul faktiskt. Hade psykologi idag, mycket intressant och roligt :D
   Stackar min Tobi! <3 Han arm är ju bruten, och de visste inte om de kasnke skulle behöva operera armbågen, eftersom det var någon benflis lös eller något. Men nu verkar de inte behöva det, och armbågen är bra, istället är det handleden som KANSKE behövs opereras, fast troligtvis inte, jag hoppas iaf inte det. :) Han fick mer gips idag, sånu är han gipsad från fingrarna och upp till armhålan sa han, jag har inte själv sett det, men han har sådant där rosa på gipset. ;)
   Var hos Sharon idag. :) Hon grattade mig lite, i efterskott. Jag fick leta upp mina paket som hon hade gömt väl i hennes rum. Blev mycket glad för det jag fick, tack! :) Vi tittade även på One Tree Hill sesong 5, så himla bra. Bästa serien! Vi gjorde även en rolig lista med utmaningar som vi ska se vem av oss som klarar av det först, och vinnaren blir bjuden på bio och mcdonalds av vinnaren. Kommer att bli en intressant tävling ;) haha. Vi pratade även engelska det mesta av eftermiddagen. Mycket bra träning, och kul! :D Vi kommer bli proffs på engelska!
   Imorgon ska jag äntligen träffa min älskling, var så länge sedan jag träffade honom nu. ;) eller inte. Men jag saknar min Tobi iaf! hihi <3

Åre veckan

   Precis hemkommen från Åre. Inga brutna ben i min kropp, bara något blåmärke här och där. Kanske skulle ta och berätta lite om veckan.
   Förra lördagen klockan 18.00 avgick tåget från Göteborgs station. Vi lämnade ett tråkigt grått väder bakom oss. Med inte allt för mycket sömn anlände vi till Åre station 08.00 dagen efter, och möttes där av ett mörkt, eftersom solen ännu inte gått upp, men snöigt landskap. vi packade in all packning i två taxibilar, en stor och en liten för att ta oss till receptionen. Där packade vi ut allt och ställde alla dessa saker, vilket var mycket eftersom vi var 12 personer, i ett babagerum. Vi skulle inte få våralägenheter innan på eftermiddagen, så vi begav oss direkt till Skidåkarna och köpte liftkort och hyrde skidor och hela kittet. Färdig hyrda och ombytta tåg vi skidbussen bort till Björnen, för inne i Åre var inte den största liften öppen. Jag tog med sakta och säkert ner för barnbacken två gånger, och sedan gav jag mig upp i den stora backen. Väl uppe stod jag där med darriga ben, nybörjare som jag var. Jag var högt uppe, men det var en blå backe, alltså den lättaste, så jag gav mig den på att klara detta. Med allt mitt självförtroende samlat tog jag mitt första glid nedför. Det blev visserligen en hel del plogning första gången. Men efter några åk kände jag mig varm i kläderna och började nu våga åka lite mer slalom, som var mitt syfte så att säga. 
   Timmarna gick och receptionen ringde upp oss och sa att båda våra lägenheter var färdiga. Så vi åkte upp i liftar ner för backar, upp för liftar och ner för backar, och till slut var vi framme, faktiskt precis vid vårt hus, eftersom det låg mitt i en av de mer kända backarna, VM 8:an. Vi installerade oss i lägenheterna, som för övrigt var HUUUUR fina som helst, verkligen påkostade. Det var inte vad jag hade väntat mig när jag sett bilderna på internet, där lägenheten nu såg sunkig ut i jämförelse med vad jag såg precis framför mig. Med mat i magen och efter att ha plågats med att hålla ögonen öppna någon timma framför tv:n, somade både Tobias och jag vid 21.30.
   Måndag, tisdag och onsdag gick, med skidåkning, mat, slappa och sedan sova. På torsdagen vaknar jag av att 11 personer står i Tobbes och mitt sovrum och sjunger "Ja må hon leva" för mig. Det är alltså min 17 års dag. Jag får frukost på sängen och ett tro, hopp & kärlek halsband i guld av Tobbe, men egentligen hade jag redan fått min paket av honom, nämligen liftkortet. Dagen fortsatte som vanligt med skidåkning, sedan blev det afterski, mat på Max, lite shopping, sedan födelsedagsmiddag hemma, och lite partaj hemma. Visserligen bara Markus, carro, Tobbe och jag som drack, Fredrik och Linus räknas inte, för de var inte med så länge. Denna kvällen slutade inte bra för mig. Inga detaljer, men jag har aldrig mått så dåligt dagen efter av att dricka som jag gjorde den fredagen. Men som tur va hade Tobias skadat sin fot lite dagen innan, så hela fredagen låg vi inne och degade. På kvällen när jag piggnat till tog vi dock en prommenad innan vi gick och la oss. 
   På lördagen hade vi ställt klockan tidigt för att kunna vara först upp i backen. Men orkar jag ta mig upp? Nej! Nu hade jag feber, ingen! Tobbe fick åka med alla andra medan jag låg hemma och sov. Helt plötsligt ringer min mobil och jag vaknar till. Det är Marie, Tobbes mamma. Hon berättar att Tobias har ramlatm, och ambulansen fått hämta honom. Jag grips lite av panik. Hon berättar att han brutit armen, och att de fått sätta på honom en nackkrage för han klagade lite över att han hade ont i nacken, men att jag inte skulle oroa mig, för förmodligen var det "bara" en bruten arm. Vi la på, jag låg och tänkte,ringde min mamma, och grät, även om jag visste att det inte va någon fara. Jag somnade igen. Fick lite sms av Marie medjämna mellanrum. Det var inget med nacken, men vänster armen var bruten, på TVÅ ställen, i handleden och i armbågen. De var inte säkra på att det kunde få benen på plats där de var, så de kasnke var tvugna att skicka vidare honom. Men efter ytterligare några timmar kom de hem, och stackars Tobbe var gipsad från fingrarna upp till en bit över armbågen. Jag tyckte så synd om honom, han kunde och kan ju knappt göra något själv. fick hjälpa honom att duscha och att ta insulin och så, men nu går det iofs bättre.
   Söndag, och sista dagen blev en lång dag. Var tvugna att lämna lägenheterna ganska tidigt, så vi fördrev tiden med att bowla i två timmar, äta pizza och spela Buzz och sjunga singstar i ett lekrum vi hittade på ett ställe. Och nu är jag äntligen hemma, efter en mycket rolig och trevlig vecka. :)

Tack, Marie, Tobbe, Markus, Carro, Linnea, Pontus, Helene, Fredrik, Linus, Jonas och Johanna. :)

2008

   Jul och nyår var över i ett enda svep! Alla dessa förberedelser och all stress, för det lilla. Visst visst, det är väl trevligt så länge det varar. Både jul och nyår var bra :) 
   2008, nytt år, nya upplevelser, nya utmaningar och nya problem att ta itu med. Ja, det rväl så det ärvarje år,aldrig kan man slippa problemen, men man klarar sig väl ur dem. Eller? .. Jag gav inga nyårslöften i år.kanke lika bra, eftersom man ändå aldrig håller dem. :D
   Jaja, jag börjar iaf mitt år med en ny upplevelse! Imorgon åker jag till Åre med älsklingen, hans familj och en annan familj. Ska bli mycket trevligt! Jag har dock endast åkt skidor en gång i hela mitt liv, så vi får väl se hur det går. Kanske kommer jag hem med både armar och ben brutna? Men det får vi väl verkligen inte hoppas, iaf hoppas jag det. :D Jag kommer inte hem förrän den 14:e januari, så kan inte uppdatera mig innan dess, iofs, jag skriver inte så ofta, och är det ens någon som läser min blogg? Det är kasnke någon enstaka. Borde göra något extremt, tex. bli tillsammans med en 20 år äldre man? Flytta utomlands? Skaffa barn? (absolut inget illa menat med att skaffa barn tidigt. är imponerad av sådana som gör det och klarar av det. :) verkar så himla mysigt med.) , då hade jagsäkerligen fått fler läsare, eftersom alla är så himla nyfikna, och älskar att ha koll och veta det senaste "skvallret". Jag ska inte säga såmycket, jag är själv sådan. Klart man vill hänga med, och veta vad som händer runt om, inte minst om sådana som man känner/"känner".
   Men nu så tog det slut på ord, så det är väl lika bra att sluta skriva, annars blir det bara en massa blaha blaha iaf.
Så ha det bra  allesammans :)

lägg gärna en kommentar om du läser ;)