Idag skriver jag ett inlägg som är rena motsattsen till det. 

För idag har jag hämtat min käre saknade vän Chrille på flygplatsen!



Det var så härligt att se honom komma ut där med allt sitt bagage. Kändes som jag hade mungiporna uppe vid öronen. En snabb bild blev det innan han fick en stor kram!


Eftersom det var jag som hämtade honom, hade jag ju min bil. Det blev fullt om jag säger så. Men plats fick det. Trodde knappt det först när jag insåg att min käre sambo stoppat sitt mc-däck i bagaget, men det löste sig rätt smärtfritt ändå som ni ser. 

Chrilles föräldrar trodde att han skulle komma hem den 9 september, så de hade ingen aning om att jag var på flygplatsen och hämtade upp deras son. Därför blev Chrilles mor ganska så överraskad när hon insåg att det var just hennes son som stod på trappan och ringde på dörren. 


Det blev inga vidare bilder. Men hennes min var oslagbar! Det tog några sekunder innan hon insåg att det faktiskt var Chrille som stod på trappan. Chockad blev hon, men oj så glad! 


Hunden Caesar var också glad att minihusse äntligen var hemma. 


Chrillish and meeee. 

Nu är det bara Chrilles pappa som ska få sig en chock också. Det får Chrille dock klara själv. :)

Kul att ha pojkspolingen hemma på svensk mark igen! Nu ska vi bara finslipa språket och dialekten lite, sen lär det vara back to normal. ;)

Detta var alltså det "spännande" som jag varit som hemlighets full om. Inte så spännande för er kanske, mest för mig. Ville dock inte avslöja något då jag inte visste vilka Chrille berättat för. Och jag ville inte vara den som kanske på något sätt skulle sabba detta spratt det minsta.

Och det är klädseln.

Ofta är det underbart att man slipper stå framför garderoben på morgonen och fundera på vad man ska ha på sig till jobbet. Det största besluten är "skjorta eller piké?" "svart eller vitt linne under?". Vilket är ganska lätta beslut. Jag tar det som är rent, eller det som jag grabbar tag i först helt enkelt. En anna sak som är positiv är att jag aldrig kännt mig ful eller obekväm i arbetskläderna. Visst är de inte de mest smickrande plagg jag haft på mig, men alla ser likadana ut. Och det kunde varit betydligt mycket värre. 



Det som är tråkigt med det är att jag inte hinner använda mina vanliga kläder så mycket som jag vill. För när jag kommer hem från jobbet hoppar jag i myskläder om jag inte ska iväg och göra någonting vill säga. Så de gånger jag verkligen får duscha, ta på mig vanliga kläder och fixa iordning mig så tycker jag det är tikigt kul. Visst kan jag ha mindre krig med garderoben vissa av dessa dagar och slänga ut halva innehållet innan jag hittar något som känns bra. Men vilken tjej gör inte det? Dessa dagar önskar jag visserligen att jag fick gå i arbetskläderna. :D

De senaste onsdagarna, då jag börjar sent och slutar sent, burkar Tobbe vilja ha bilen, vilket betyder att jag åker buss till jobbet och blir hämtad på kvällen. Dessa dagar får jag duscha, göra mig iordning, ta på mig vanliga kläder och känna mig fin. För att sedan hoppa i arbetskläderna och ändå inte känna mig ful. 

Så igår såg jag ut såhär.


Suddig bild, men den togs i all hast innan dagen blev kaos!
Gröna byxor, som mer ser gråbruna ut, mina något slitna converse, vitt linne, och svart kofta med knyt i midjan. Och min älskade sjal!


Linnet har fina spetsdetaljer upptill.

Well, precis som jag skulle klicka på "publicera" så kom postmannen. Jag slapp alltså öppna i handduk. Nu blir det duschen!

Jag hade jouren igår på jobbet, vilket betyder att när alla avdelningsansvariga gått hem för dagen är jag runt lite på alla avdelningar och håller ordning och reda, fyller på om det behövs och sådär. De kan även ringa in mig från kassan ifall köerna blir för långa. Och det var det som hände, så jag satte mig i en kassa. Eter några kunder kommer turen till två killar. Den ena tycker jag mig känna igen liiiiite (vi kallar honom Kalle),  men jag har ingen aning om hur gammal han är. Den andra killen känner jag inte igen det minsta (Vi kallar honom för Olle). De köper alvedon, så jag ber Olle om legitimation då jag trodde det var han som skulle ha alvedonen. Han hade inget leg med sig och jag förklarade då att jag inte kan sälja till honom om han inte kan visa att han är över 18. Då säger Kalle att han springer iväg och hämtar sitt, och där försvann han. Då frågar jag Olle vem som skulle ha alvedonen och det var Kalle, så då kändes det okej att Olle inte hade leg. 

Olle säger att jag ska ta en kund emellan, vilket jag gör. När jag är klar med den unden stänger jag kassan och inväntar Kalle.

Kalle kommer, en aning blöt då det ösregnade ute. När han är sådär 3 meter från kassan kastar han iväg sitt leg rakt mot mig, varpå han nästan skriker, "Där har du den jävla legetimationen!"

Tack säger jag och tänker "Shit, var han han typ 30 och arg för han fick springa ut i regnet. Pinsamt i så fall."

Jag tittar på hans leg och ser att han är förr 1992. 92!! Han är alltså 19 och svinförbannad för han fåt visa leg? Hm okej, men det tar inte slut där. 

Kalle: Är du nöjd nu?!? (arg som bara den)
Jag: Ja, tack. Jag måste ta leg på alla under 25 om jag inte känner igen kunden. Och du var ju inte mycket äldre än 18, så jag gör bara mitt jobb. (försöker vara trevlig)

Kalle snäser och fräser och ifrågasätter hela tiden om jag är nöjd. 

Jag förklarar ännu en gång att jag bara gör mitt jobb och säger "Men ta för vana att ha med dig ditt leg så slipper du springa och hämta det nästa gång. Vi måste ta leg, så jag sköter bara mitt jobb."

Kalle: Sköter ditt jobb? Är tyken mot kunderna, är det att sköta sitt jobb?!

Här hoppar min kassachef in och säger "Nej, det är precis ad hon gör, hon sköter sitt jobb".

Då spänner Kalle ögonen i mig och pekar med sitt långa långfinger rakt mot mig och säer "Fuck off! Fuck off!". Sedan vänder han och går ut. 

Jag tog inte illa upp, utan tyckte mer synd om den stackars pojken. Var nästan så jag skrattade åt det hela. Jag kunde bara tänka på hur litet ordföråd han måste haft och hur jobbigt det måste vara att vara honom om man blir så upprörd för lite extra motion och lite vatten. 

Well, jag fick ännu en gång bevisat att kunder kan bli arga för småsaker.

Tänkte bara berätta att jag har typ världens bästa pojkvän. Han hämtade mig på jobbet då han lånat min bil idag. När jag kom hem väntade en fantastiskt fin bukett med blommor på köksbordet. Bildbevis imorgon. :)

Och sedan har man fått ett långfinger pekat mot sig och ett "Fuck off" på jobbet idag. Ja, alltid händer det något. Hela historian får ni imorgon.

Nattinatti!

Det finns de kunder som blir otrevliga för att de under besöket i vår butik blivit sura på att en vara tagit slut eller inte finns i sortimentet, att en vara kostar 3:- mer än vad den gör i en annan butik, att det ligger ett äpple med en brun fläck bland alla de andra, att det är för lång kö i kassan eller något annat. Det finns mycket som kan reta upp en kund.
Sedan finns det de kunder som bara är allmänt otrevliga, det är de jag tänker lite extra på. 

Jag menar inte otrevliga på det sättet att de kommer fram och säger något opassande. Men otrevlig menar jag mer deras sätt att vara när de handlar.

När jag är på golvet och arbetar försöker jag oftast ha ett leende på läpparna och möta så många blickar som möjligt och antingen le lite extra stort eller säga ett "hejhej", allt för att få kunden att trivas. Likadant i kassan, där hejar jag på varje kund, säger beloppet och tackar.

De flesta ler, hälsar och tackar tillbaka. Men så finns det som sagt de kunder som är otrevliga. De kanske ger en en snabb blick, nästan med lite "vad glor du på?" i eller bara tittar rakt fram och går och ignorerar att jag faktiskt hejade. Likadant om jag råkat lägga en tomkartong eller ställt en vagn i vägen för en vara de vill ha. Då ber jag genast om ursäkt och flyttar mig själv, lådan eller vagnen. De flesta tackar eller säger att det inte är någon . Men så finns de ju de där andra, otrevliga typerna som gör något av det jag nämnde innan. 

Det är så irriterande! 

Jag som personal ska vara trevlig och hjälpsam hela tiden annars får man skit i kundundersökningarna för att man är otrevlig. Men kunderna då, ska de verkligen få bete sig hur som helst? 

Jag har ibland lust att säga till dem "är du stum?" "Svårt att dra på silbanden?". Men det skulle inte vara likt mig, och jag kanske inte skulle få behålla jobbet. :D

Well, de flesta kunderna är trevliga och vet hur man uppför sig, och det är ju allt för tur. :)

Tobias säger att jag får göra som jag vill, så länge han får bo där. :D Och så länge det inte kostar en massa. Och det har jag redan uttänkt! Pappa har redan lovat att bygga en sänggavel som jag vill ha, alltså behöver man bara betala lite virke och färg. Min byrå hade jag tänkt måla vit och sätta på fina rosknoppar, som jag även har på gaderoberna i sovrummet. Och sedan köpa två nya sängbord. Men det behöver inte bli så dyrt, men ändå blir det som ett nytt sovrum. 

Vi får väl se hur det blir. Jag vill ju såklart att Tobbe ska vara med på det. Han ska ju inte vantrivas i vårt hem, men å andra sidan är jag så trött på våra ekmöbler vissa dagar att jag bara vill kasta ut dem.

Team Carola som är utför "Ormen i brallan".


Grodspott. Ser otroligt sexig ut. Men jag träffade i alla fall den stora hinken ed en av två grodor. Fanns även en liten att sikta på, den missade jag. 


Ljuspistol gick ut på att försöka släcka värmeljusen med en vattenpistol. Fem skott per person, jag missade alla, men Tobbe var stadig på hand. En av våra lagkompisar briljerade totalt, fem ljus på fyra skott, det ni!

Ordrappakalja. Två konstiga föremål framför oss och vi skulle gissa vad det var. Vi sniffade, klämde och kände. Ett av två rätt fick vi. 

Det hela slutade med att Team Carola tog hem första platsen. Wiiihoo! :D Vilket lag som kom på andra plats minns jag inte, mer än att de hade 31 poäng mindre än oss. Vi var grymma, bäst, oslagbara helt enkelt. 


Das food, mmmm! Havskräftor, vanliga kräftor och räkor. 


Marie och Jörgen hade knopat ihop en liten text till en redan befintlig melodi, där de sjöng och tackade för all hjälp de fått med flytten. Festen var nämligen endast för de som hjälpt till med flytten, med några undantag (däribland Tobbe och jag, fyskäms!).


Värdparet hade gjort en jädra jobb med att fixa iordning inför kvällen. De hade spänt upp den största presseningen jag någonsin sett mellan huset och deras uthus, så hade det kommit regn hade vi inte blivit blöta i alla fall. Tack och lov var vädergudarna på vår sida trotts allt. Mysigt var det i "uterummet". 


Tobias och hans favvohund, Lucky. 


Sång och musik. Sedan blev det dans också, väldigt övervägande bugg. Och jädrar vad kul det är! Jag är så glad att buggtakterna från min tid som tävlingsdansare sitter i, även om det var sådär 10 år sedan jag slutade.

Lövbiffrullader fyllda med champinjoner, soltorkade tomater, persilja, vitlök och fetaost. Till det blev det potatisgratäng, stekta champinjoner och sllad. Mums!

Efterrätten blev vit chokladpannacotta på chokladkaksbotten och med rabarberröra på toppen. Mums!

Några avsnitt av How I met your mother, och båda två somnade innan 22.00 i soffan. Yes, så kan en fredagskväll se ut om manarbetat hårt i veckan.

Kul att se hur mycket det faktiskt kan skilja på att köpa samma plagg/sak i Ullared jämfört med i en "vanlig" butik. 

Jag älskar Gekås-Ullared!

Rengöringslotion, rosenvatten, rengöringslotion med jojobapeeling och ringblomskrämen. 

Och jag är som sagt kanonnöjd! Är ganska kräsen när det kommer till sådana här saker. Jag har ratat många olika ansiktskrämer och rengöringar genom åren med dålig hy. Men nu har jag verkligen hittat något som känns bra!

Jag vet att Jennie bland annat använder Lugnets babyolja och tvål till både sig och Gabriel. Även Ringblomssalvan (inte den jag har) har hon och den använder hon till till Gabriels röda rumpa, men den kan också användas till nariga händer och fötter, spruckna nagelband med mera. 

Tycker absolut ni ska ta er en kik på produkterna och kanske testa någon. :)