SVAR PÅ KOMMENTAR

Mickan om DETOX:
Då får du testa den i 20 dagar och sen säga om det hjälpte eller ej! :)

Jennie om DETOX:
ååh!! det låter ju som en bra grej! Det vill jag med testa! Vart har ni köpt det?


SVAR:

Mickan, jag ska försöka få ner en recension sedan när jag är klar med kuren. :) Jag hoppas på att känna någon slags skillnad.

Jennie, visst låter det bra!? :) Vi köpte det på Life.

SVAR PÅ KOMMENTAR

julia om JAG HAR TRÄNAT!!:
Gah, va vacker du är kvinna! Skulle ge vad som helst för din perfekta hy!!


Tack Julia! :)

Kommentarer likt denna gör mig glad. Men ni ska veta gott folk att min hy har varit, och är, långt ifrån perfekt. Redan i fjärde klass fick jag min första finne. Liten, och knappt synlig för andra, men oj så stor och ful för mig. Det blöev väl ingen katastrof just då, men tiden gick och fler fula prickar syntes i mitt ansikte. Hyn kändes fet och var glansig. Pormaskar och finnar ville gärna ploppa fram. Jag testa en rad massa olika krämer mot finnar. Vissa verkade hjälpa lite, andra ingenting. Det var jobbigt att nästan vara den enda av tjejerna i klassen som hade finnar. Speciellt den enda med så många. Som tur var påpekade ingen det och jag mådde inte överdrivet dåligt av det. Men avundsjuk på alla andra tjejer med babyrumpor i ansiktet, det var jag allt!

När det var dags för skolfoto i sjunde klass kände jag mig glad. Jag hade inte så många finnar den dagen, tyckte jag då. Tittar jag idag tillbaka på skolfoto tänker jag "hur fasen kunde jag tycka att jag hade lite finnar då?!". Jag tycker idag att min panna såg ut som en salamiskiva på den bilden. 
Under åttonde klass började finnarna lägga sig en aning. Mamma och jag trodde att jag började "växa ur" finnperioden, och under sommaren (som alla sommrar när man solar) så var det bra. Även början av nionde klass. Sedan åkte jag iväg med skolan till Rumäninen i två veckor. När jag kom hem så började en massa finnar ploppa upp igen. I pannan, vid tinningarna, på ryggen. Kanske var det stress som utlöste det. Det var en hel del jobb med Rumäninenprojektet när vi kom hem.

Mamma och jag gick till läkaren, så här kunde det inte förtsätta! Jag fick en anitbiotikakur på 100 dagar utskriven, plus en receptbelagd kräm att smörja med på kvällen, och en annan stark kräm att smörja med på morgonen. Min hud blev torr och det kändes inte alls som att antibiotikan hjälpte. Sedan åkte jag till Gran Canaria i två veckor och solen hjälpte till att eliminera alla röda utslag. När jag kom hem fortsatte jag med medicinen, men drog ner på krämerna pga torrheten. Jag var överlycklig! Finnarna kom inte tillbaka. Mina tre månader av antibiotika tog slut och jag började tro att finnar var ett minne blott. Snart började hyn dock känns fet igen och porisar och finnar ville gärna tränga fram. Då fick jag utskrivet 6 månaders antibiotikakur, 2 kapslar om dagen.

Kuren slutade lagom tills jag började gymnasiet. Finnarna kom inte tillbaka. Eller ja, självklart kunde jag få en då och då, men det märkte jag knappt. Sedan dess har det bara blivit bättre och bättre. Ärr har bleknat, pormaskarna har minskat och finnar kommer inte alls ofta. Kanske beror det på att jag är noga med att tvätta och återfukta ansiktet. Sedan kanske jag äntligen vuxit ur finnperioden, kanske även kallt puberteten.

Självfallet får jag finnar emellanåt. Men det kan vara perioder då jag stressat, mått dåligt eller pga hormoner vid mens.

Min hy är inte perfekt. Jag har ingen babyrumpa i ansiktet. Jag har lite ärr här och var efter finnar. Självklart hade jag önskat att jag sluppit den jobbiga finnperioden, med antibiotika och olika krämer hit och dit. Jag hade gärna varit slät och fin i ansiktet utan att behöva lyfta ett finger. Men vet ni vad? Jag bryr mig inte längre om min hy inte är superslät. Det finns fler som jag, jag är inte ensam. Och jag älskar och accepterar min hy för hur den ser ut. :) Men det har tagit mig tid att göra det.

SVAR PÅ KOMMENTAR

Anonym om I'M NOT A FASHIONISTA:
hej :) vart kommer de bootsen ifrån ? :)


SVAR
Hej, vem du nu är! :) Bootsen är från Scorett.

SVAR PÅ KOMMENTAR

Jennifer om KNASIGA TYSKAR:
Vi har med en massa tyskar på Willys och dom har korgar i bilen som de lägger varorna in :p

SVAR:
Jag misstänkte detta. Men varför tar de inte med korgarna in i butiken undrar jag då. Det känns som att det måste vara mycket smartare.

 

Malin om KNASIGA TYSKAR:
Hahaha! Det minns jag verkligen! Danskarna gör likadant, men dom är förbannat effektiva för det är alltid minst fyra stycken som hjälper till! :P

SVAR:
Det kan hända att vissa danskar gör likadant, dock de danskar som handlade av mig igår använde sig av påsar. Men tyskarna är fruktansvärt effektiva. Mamman plockar upp varorna på bandet, pappan och barnen slänger sedan snabbt som attan ner varorna igen. Det är nästan så man kan tro att de har ett lektionspass i veckan i skolan i just effektiv nedpackning av varor.  

Malin om "AVSKEDSMIDDAG":
Var ska hon?

SVAR:
Linafis ska till Australien i två och ett halvt år. Kul för henne, tråkigt för mig. Alla bara åker ifrån mig. Och snart åker Chrille till andra sidan Atlanten med.

 


SVAR PÅ KOMMENTAR

Malin om VAD HÄNDER?:
Men gud! Vem är tjejen? Har man hittat henne än?
Svar:
Tjejen var en 10-årig zigenare som kom från Serbien. Hon och hennes familj hade kommit till Sverige för två månader sedan och förra onsdagen fick de besked om att de skulle utvisas och återvända till Serbien onsdagen denna veckan. Hon försvann i fredags, men i tisdagskväll vid 21 tiden hade hon knallat in på Willys i Borås. Personal hade kännt igen henne och kontaktat polisen. Så nu är hon tillbaka hos familjen. Och de väntar på utvisning.

SVAR PÅ KOMMENTAR

Kristina om BÄST:
Hej Sandra! Har läst lite här och visste inte att du skrev så mycket - kul att läsa! Jag äääääälskar OTH! Är det en ny säsong?

Svar:
Tack! :) Jag är inne på de sista avsnitten på säsong 7, tror att jag bara har två avsnitt kvar. Men den går väl på TV nu? Jag tittar nämligen inte på OTH på TV. Kan inte hålla mig, så jag är på samma avsnitt som de i USA. Nu håller jag tummarna för en säsong 8! :D

SVAR PÅ KOMMENTAR

emma om NYA KLÄDER, JATACK!:
gillar verkligen din blogg ska du veta! keep up teh good work girl (: undrar bara vart du har hittat dessa söta topparna (;

Svar:
Åh, tack Emma! :)
Topparna har jag hittat på Lindex och Indiska. :)

SVAR PÅ KOMMENTAR

Sara om LEDSEN:
Vad jobbigt att du känner så här Sandra. men en sak ska du veta, att mig kommer du inte förlora. jag vet att vi inte umgås lika mycket längre som vi har gjort, men det får det bli ändring på :) Du kan alltid ringa mig om du vill prata och träffas och fika, och i veckan får vi soffa så då kan vi sitta hemma hos mig och bara ha det mysigt :) Du är den vännen som har stått mig närmast genom alla åren Sandra och jag har väldigt svårt att tro att jag någonsin kommer att hitta någon vän som jag har tyckt så mycket om! jag finns här för dig min Turko, Snutte och alla andra namn jag har gett dig ;) <3

Svar:
Tack Sara! Det värmde väldigt mycket. Och jag är så himla glad att jag har dig kvar, även om det blivit stora hopp mellan gångerna vi träffats sedan vi började gymnsiet. Men jag känner att det inte spelar någon roll hur långt det än går mellan varven, vi vet vart vi har varandra och kommer förmodligen alltid ha varandra där. Hoppas jag! :)
Känns skönt att veta vart du finns. Och jag hoppas du vet attjag inte är längre bort än ett telefonsamtal. :)


Gaah, är det inte underbart med gamla vänner som man inte sett på flera månader, men när man väl träffas så är det som att man alltid umgåtts? Så känner jag med Sara, Olivia och Lina. Inte för att jag och Lina lyckas undvika varandra i flera månader, inte Olivia och jag heller, då vi jobbar ihop. Men ändå, känns så himla skönt.
Jag ser inte något fel eller kostigt med att ta upp kontakten med en gammal vän. Kanske hade man skitkul under tiden som man umgick, och sedan kanske man växte ifrån varandra lite. Men det finns ju inget som säger att man inte kan umgås igen. Kanske har man vuxit ikapp varandra och hittar tillbaka. Man behöver inte växa fast i varandra, bara ta upp kontakten och börja umgås lite. Så blev det med Olivia och mig i sommras. Visst hade vi träffats på jobbet och så, men inte umgåts ordentligt på flera år. Och nu har vi jättekul ihop igen. :) Toppen! Man ska vara rädd om sina vänner.

RSS 2.0