Idag, tom nu, exakt på klockslaget har det gått 7 hela år sedan min föredetta klasskompis och buggpartner Adi och hans mamma Indira försvann från jorden. De omkom i en bilolycka den 30 december 2002. Det var det värsta jag någonsin varit med om, i mitt än sålänge korta, liv. Det är en sådan händelse man inte vill att någon ska behöva genomgå. Men tyvärr så händer sådana är saker varje dag.
Nu är jag inte ledsen längre, sörjer inte Adi. Det har gått så lång tid. Men glömmt honom har jag inte gjort. Tre kort på honom och mig är inramade och uppsatta på min vägg. Det har de varit i snart 7 år. Kommer förmodligen ha uppe dem tills jag flyttar hemifrån. Adi var en snäll kille. :)



Vill du veta mer detaljerat vad som hände, kan du läsa mitt inlägg från förra året, här.

Nu ska jag iväg och köpa en ros, som jag sedan ska bort och lägga på minneslunden. Detta är något jag har gjort varje årsdag, även iblad på Adis födelsedag. La dock ingen ros på minneslunden förra året, vilket jag fick rätt mycket dåligt samvete för.

/sandra