Vad jobbigt att du känner så här Sandra. men en sak ska du veta, att mig kommer du inte förlora. jag vet att vi inte umgås lika mycket längre som vi har gjort, men det får det bli ändring på :) Du kan alltid ringa mig om du vill prata och träffas och fika, och i veckan får vi soffa så då kan vi sitta hemma hos mig och bara ha det mysigt :) Du är den vännen som har stått mig närmast genom alla åren Sandra och jag har väldigt svårt att tro att jag någonsin kommer att hitta någon vän som jag har tyckt så mycket om! jag finns här för dig min Turko, Snutte och alla andra namn jag har gett dig ;) <3

Svar:
Tack Sara! Det värmde väldigt mycket. Och jag är så himla glad att jag har dig kvar, även om det blivit stora hopp mellan gångerna vi träffats sedan vi började gymnsiet. Men jag känner att det inte spelar någon roll hur långt det än går mellan varven, vi vet vart vi har varandra och kommer förmodligen alltid ha varandra där. Hoppas jag! :)
Känns skönt att veta vart du finns. Och jag hoppas du vet attjag inte är längre bort än ett telefonsamtal. :)


Gaah, är det inte underbart med gamla vänner som man inte sett på flera månader, men när man väl träffas så är det som att man alltid umgåtts? Så känner jag med Sara, Olivia och Lina. Inte för att jag och Lina lyckas undvika varandra i flera månader, inte Olivia och jag heller, då vi jobbar ihop. Men ändå, känns så himla skönt.
Jag ser inte något fel eller kostigt med att ta upp kontakten med en gammal vän. Kanske hade man skitkul under tiden som man umgick, och sedan kanske man växte ifrån varandra lite. Men det finns ju inget som säger att man inte kan umgås igen. Kanske har man vuxit ikapp varandra och hittar tillbaka. Man behöver inte växa fast i varandra, bara ta upp kontakten och börja umgås lite. Så blev det med Olivia och mig i sommras. Visst hade vi träffats på jobbet och så, men inte umgåts ordentligt på flera år. Och nu har vi jättekul ihop igen. :) Toppen! Man ska vara rädd om sina vänner.