MIN KVÄLL SO FAR
Zangalewa
Cuz this is Africa
Tsamina mina eh eh
Waka Waka eh eh
Ja, jag sjunger för fulla muggar på ett språk jag inte förstår och skakar rumpan och låtsas att jag är Shakira herself.
Denna låten är ¨säkert förmånga uttjatad, men I love it! Jag blir på bra humör, och det gillar vi.
Jag har ätit min delicious mat

och tittat på en film. Och ätit lite godis.

Palle Kuling choklad och Lilo och Stich på Disney Channel, barnsligare än såhär blir det knappt, men jag gillar't. Vem orkar bli helt och hållet vuxen på en gång? Inte jag i alla fall.
Nu väntar jag på att Chrille ska komma. Vi ska ta en kvällsprommenad tror jag. Tänka sig att han kommer ända från Länghenm för att hålla mig sällskap en stund. Jag har allt bra vänner jag. :)
200 VECKOR
Idag har min kärlek Tobias och jag varit tillsammans i 200 veckor, låter inte det galet mycket? Snart fyra hela år. Hur var mitt liv innan jag träffade Tobbe? Jag minns knappt.
Hur firar vi då denna betydelsefulla dag? Inte tillsammans i varje fall. Tobias är så "rolig" att han lanar. Fruktansvärt bortkastad tid enligt mig. Men han tycker om det så då får han göra't! Jag är helt själv hemma, men sörjer inte för det. Jag ska lyxa till det med en ceasarsallad och revben. Sedan ska jag titta på P.S I love you. Jag har aldrig sett den, men många påstår att det är bra, dock en riktigt snyftarfilm. Så det är kanske bäst att plocka fram några näsdukar.
Dags för mat, magen skriker! Fast först blir det nog lite dans och sång till hög musik från min sida. Det är sådant jag gör när jag är själv hemma och ingen varken ser eller hör.
ATT BEHÅLLA VÄNNER
(Om du aldrig har följt OTH kommer du förmodligen inte förstå vad jag svamlar om bitvis i detta inlägget.)
Jag kan känna igen mig så himla väl i serien emellanåt. Jag kan identifier mig med både karaktärerna, känslorna, händelser och situationer.
Vännskapen mellan Peyton och Brooke är något jag alltid avundats. Jag vet att det är en serie och inte på riktigt, men det finns faktiskt vänner som har samma starka band som dem. Jag känner att jag hade det en gång med en vän. Vi visste allt om varandra, vi behövde bara titta på varandra för att förstå vad vi menade, vi kände ibland varandra bättre än vad vi kände oss själva. I alla fall var det så jag upplevde det. Så är det inte längre, tyvärr. I början hoppades jag på att min verkliga situation skulle vara som i OTH när Brooke och Peyton var ovänner. De blev inte bästa vänner på en gång, men de insåg att det de hade var för mycket värt för att kasta bort, och de hittade tillbaka till varandra. In i den fantasivärlden drömde jag mig många gånger, och kan emellanåt komma på mig själv att fortfarande snudda vid dörren till denna tanke, att det vi hade var värt för mycket för att rinna ut i sanden. Dock försvinner den fantasibilden mer för var dag som går, då jag inser att chansen att verkligheten ska bli så blir mindre. De flesta vet att jag tycker det är tråkigt, och att jag har mått otroligt dåligt över det. Men vad ska jag göra när min fantasibild inte har varit och inte är ömsesidig? För mig var det något värdefullt som försvann.
För ett litet tag sedan hörde jag något klokt på TVn. Jag minns inte var ifrån det var, men jag tror att det var ett avsnitt från någon random serie, men det kan också varit från en film. Jag kom inte ihåg själva situationen, men förmodligen handlade det om att någon inte var lika nära med sin bästa vän längre, eller att det var struligt mellan dem, något i stil med det. Då sa en kille något i stuk med:
"Ju äldre man blir, ju svårare är det att hitta en bästa vän. Den vännen har ju redan missat så mycket ur ens liv och man kan inte återberätta allt".
Jag tycker att det var otroligt vist sagt. Självfallet kan man hitta en bästa vän när man är 30 likaväl som att hålla ihop med samma person som man lärde känna när man var 10 år. Och när man träffar en ny människa som man klickar med skapar man egna minnen tillsammans och sina egna speciella saker. Men vi vet alla att vi är inte lika spontana när vi blir äldre som när vi var när vi var små. Det var så okomplicerat att bli vänner när man var liten. Gillade man samma lekar och leksaker brukade det oftast fungera bra. Nu är det så mycket krav, förväntningar och skit snack. Alla är på sin vakt. Man är inte lika ärlig och öppenhjärtad nu som när man var liten. Så jag tror helt klart att det är svårare att lära känna en människa på djupet nu. Men jag säger inte att det är en omöjlighet, för det är det inte, det vet jag, bara svårare.
Jag har haft fyra bästa vänner skulle jag vilja påstå. När man var liten var det väldigt viktigt att ha en bästis. Olivia och jag höll ihop från att vi var 5 år tills det att vi var 11 år ungefär. Där efter blev det Sara och jag fram till 8:an ungefär. Fast mellan 7:an och 8:an umgicks Lina och jag mestadels, så jag skulle påstå att jag hade två bästa vänner då. I 9:an fann Sharon och jag varandra och satt i stort sett ihop fram till för lite drygt ett år sedan.
Människor växer ifrån varandra, visst så är det. Men jag har hittat tillbaka till alla mina föredetta bästa vänner, förutom en. Vi umgås ibland, och då utan konstigheter. Jag litar på dem, känner mig trygg med dem. Jag trivs i deras sällskap. Och så tror jag det är för att jag lärde känna dem så tidigt i livet, när allt var okomplicerat.
Men jag ska vara ärlig, jag saknar den där bästa vännen som jag idag inte umgås med. Eller jag tror att jag gör det. Kanske har vi vuxit ifrån varandra alldeles för mycket, och vi kanske inte alls passar ihop längre. Jag vet inte om jag kommer få reda på vilket. Men jag tänker inte spela offer. Jag är stark och klarar mig och jag har fler vänner. Men jag vet att det var något värdefullt som försvann.
OOOKEJ?
Jobb 6.00-12.00. Hem, lagade lasange. Slappade framför TVn. Vattnade blommorna. Lagade paj. Paj framför OTH. Nu ingenting. Kanske ska ta ork och städa lite i källaren. Förmodligen kommer jag inte orka.
Jag jobbade endast på kolonial idag. Det betyder att jag är på golvet och plockar upp varor så att våra kunder ska ha något att handla. Idag blev jag rätt så irriterad på en kund, ändå log jag förstående mot henne. Let me tell you why.
Kunden, som var en föredetta klasskompis mamma, kom och gick med sin kundvagn, jag kom gående mot henne med en liten vagn med varor på. Helt plötsligt kommer hon på att hon glömde något i fruktavdelningen. Hon skjuter sin vagn in till kanten, lite nonchalant sådär, inte så den stannar riktigt, utan bara så den inte är i vägen. Och det är ju bra att hon tänkte på att inte ställa den mitt i gången. Det var bara det att det stod en RC (större vagn med varor) precis framför där hon skjöt in sin kundvagn. Hennes vagn puttade till RCn lite hastigt, så en del varor på denna vagn välte och åkte i golvet. Det var bland annat tacochips, så det ver ju ingen fara. Men, det var även andra tacotillbehör så som salsa och jalapeño i olja. Dessa förpackningar med ca 10 burkar salsa och lika många jalapeño åkte i golvet. Det var glasburkar, och golvet är hårt. Ni kan ju själva tänka er hur det gick. Det hamnade salsa och oljaklet över en ganska stor fläck. Kunden såg mycket väl vad som hände. Hon tittade på mig med en tom blick, utan ett ljud, och sprang iväg till fruktavdelningen där hon förmodligen glömt något. Jag kunde ju inte låta det ligga där, så det var bara att hämta papper och liknande för att torka upp kletet och rädda de burkar som klarat sig i fallet. Där satt jag och fick människors blickar på mig. Alla kunder log förstående mot mig "ojdå som det har gått. Men det är ingen fara, olyckor händer alla", såg de ut som de tänkte. Jag log tillbaka med ett spänt leende som inte skulle visa min irrititation. När den skyldige, min föredetta klasskompis mamma, kommer tillbaka från fruktavdelningen tittar hon ner på mig där jag sitter och torkar upp det hon orsakat. Inte ett ord fick jag! Inte ett "ojdå" eller "förlåt" eller någonting. Hon bara glodde på vägen förbi mig, tog sin vagn och fortsatte handla i godan ro. "Jävla kärring!" tänkte jag i stundens hetta. Nu i efterhand kanske det inte var så farligt. Olyckor händer, men något kunde hon väll kläckt ur sig? Eller?
SOCKER = GÅ NER I VIKT?
När vi ska gå ner i vikt här i Sverige är vårt första steg att sluta med godis, läsk, chips, skräpmat och så vidare och att röra på sig mer. Vissa tar till diverse bantningsmetoder som GI, LCHF eller någon annan med konstig förkortning. Inte på denna skola. Barnen äter chips, dricker läsk till varje måltid, de äter det vitaste brödet man kan hitta med jordnötssmör och sylt på. De äter pudding och har hemkunskap där de lär sig baka bakverk och efterrätter. Konstigt nog rasar dessa ungdomar i vikt. Hur? Jag är fortfarande ganska chockad över detta. Och när frågan ställs om det inte vore bättre att ta bort chipsen och be ungdomarna äta frukt istället, svarar personalen att "de är bara ungdomar, och man kan inte få ungdomar till att utesluta chips, skräpmat, godis och liknande". Visserligen sant kanske, men ändå? De går ner i vikt, och det är ju skitbra! Men kan det verkligen vara bra för kroppen? Kan de verkligen få i sig tillräckligt med vitaminer, mineraler, protein och alla de andra ämnen kroppen behöver för att fungera normalt? Jag tror inte det, min magkänsla och mitt sunda förnuft säger det. Å andra sidan är det dietister så lagt fram denna kost, så jag kan ha helt fel.
Fungerar det inte här ovan så har du avsnittet HÄR.
PRESENT TILL "SVÄRMOR"
Silverbrick 30:-
Vinglas 60:-/styck
Vin 75:-
Grattishjärta 10:-
Choklad 25:-


Det är inte alltid lätt att veta vad man ska till ngon i present. Och speciellt inte till sin "svärmor". Till ens egna mamma är det lättare. Men jag blev riktigt nöjd med detta, istället för en blomma kan man säga. :)
EN MOR TILL SALU
Dagen var väldans lyckad tycker jag. Trotts att man vaknade upp och det ösregnade ute. I Falkenberg hade regnet lyst med sin frånvaro hela dagen, dock var det kyligt. Men som man säger, det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Så jag paltade på mig ordentligt! Innan underhållningen började åt vi på Harrys, det var göööött.



* Buskis eller buskteater är namnet på en teatergenre som ofta stämplats som undermålig och enkel.
Ni har säkerligen sett en buskis allihopa. Men ni kanske säger "stefan och Krister grej", det gjorde jag innan Chrille introducerade mig till ordet "busikis". Och ett bättre ord för vad det är får man leta efter.
Kanske har ni sett "Bröllop och jäkelskap", "Barnaskrik och jäkelskap" eller något av de andra som gjorts? Dag-Otto känner ni säkert igen. Den nfot förvirrade brevbäraren som inte kan säga R.
ATT SÖKA JOBB
Jag känner mig faktiskt ganska vuxen och huslig idag. Först var jag och arbetade 6.00-14.00. Lagade mat, och nu tvättar jag lite. Visst har mestadelen här hemma gått åt till att ligga på soffan och slöa, men det ska man hinna med i ett vuxenliv också. Och på tal om vuxenliv. Snart är sommarjobbet över och alla ordinare kommer tillbaka. Eller visst, det är väl några veckor, men det går fort. Jag går tillbaka till att endast ha min var tredje helg fast. Och vad händer sedan? Skolan kommer jag ju inte tillbaka till. Visserligen kom jag in på högskolan, men känner att det inte är ett alternativ för mig nu i höst. Mycket för att jag är osäker på om jag vill plugga det jag sökte. Jag vet inte alls vad jag vill plugga egentligen, så lika bra att vänta. Så nu behöver jag ett jobb. Ingen som har ett i bakfickan som de kan skänka bort?
Visst finns det mycket jobb ute på bland annat arbetsförmedlingens hemsida. Men antigen är det jobb som kräver kvalifikationer jag inte har eller så är det säljarjobb där vilken idiot som helst kan få börja jobba. Visst, det är ett jobb, och jag vet att jag inte kan vara allt för kräsen i tider som dessa. Men ska jag ha ett säljarjobb ska jag iaf ha en grundlön, eller garantilön eller vad fasen allt nu heter. Och det är det inte alla säljarjobb som har. Många företag vill bara utnyttja oss ungdomar och ge provision på det man säljer. Great! Om man lyckas sälja mycket. Inte lika great om man är den som inte säljer så bra.
Jag ska ta mig i kragen, just nu faktikst (tror jag), och bättra på mitt CV lite. Jag ska skriva klart mitt personliga brev och sedan söka några jobb. Det är jobb som det krävs kvalifikationer till, sådana som jag inte har. Men vafan, testar man inte så kan man aldrig veta om man hade chansen att få det i alla fall. Kanske var det någon med kvalifikationer som söker, men denne person visar sig vara korkad. Ja, då kanske jag har chansen, trotts min brist på kunskaper som önskas. Man kan inte få mer än ett nej, eller hur? Och ett nej klarar jag av, jag är ju ingen mes menar jag.
LOVE THE WAY YOU LIE
Jag har aldrig varit ett fan av Eminem, men självklart har jag diggat en hel del låtar av honom, så som "Toy Soldiers", "Mockingbird", "When I'm gone" och så vidare. Dock har han aldrig varit en artist som jag sökt upp på youtube, laddat ner eller lyssnat på, på spotify, innan nu. "Love the way you lie" och "I'm not afraid" är ju skitbra låtar! Jag förmodar att dessa är/kommer bli radioplågor. Jag är helt borta när det gäller "ny het radio musik". Jag lyssnar väldigt sällan på radio nämligen.
Och när jag tänker efter så har Eminem ganska briljanta texter. Jag får nog förstå min vän Chrille som fastnat så för denna kille. Kanske borde jag ta och lyssna igenom alla hans album och kanske hitta fler favoriter.
SEMESTERBILDER

Första stoppet på vår lilla roadtrip var "Ulvås djurpark". Ja, alltså min morbrors gård som han nyss köpt. På bilden ovan håller jag en av de fem urgulliga kattungarna som hans flickväns katt Märtha fått. Åh, så söta de är.

Här har vi Nora. En liten kötbulle till cocker spaniel valp. Men söt var hon.

Tobias och jag på piren i Falkenberg.

Här är vi på Ven med vår tandemcykel.

Tobias vid Smygehuk, Sveriges sydligaste udde.

Här är jag på en strand i Beddinge (tro jag det hette). Ett litet stopp vi tog på vägen ner till Järrestad, Simrishamn.

Tobias på stranden vid Stenshuvud. Det är själva Stenshuvud ni ser i bakgrunden, berget alltså.
BILDER


BORTA BRA MEN HEMMA BÄST
Idag lämnade vi in bilen. De på verkstaden hade ingen aning vad som var fel, de hade aldrig varit med om något liknande, skumt. Kanske spelade spökena oss ett spratt i alla fall. Nu har vi en hyrbil. En likadan som vi lämnade in, en Saab 9.3 kombi, fast automat. Så nu kan jag köra automat också. ;) Det är lite läskigt faktiskt.

Tobbe och jag på toppen av Stenshuvud.
NU BLIR VI VUXNA
Jaja, ni får försöka se bilderna framför er. Jag ska försöka förklara så noga som möjligt.
Bild 1
Tobbe sitter på huk framför en liten engångsgrill med tv kotletter på. Han har ljusa jeansshorts och en t-shirt som är grå, blå och grön randig. Han är snygg i håret, då jag klippte honom i fredags. Himlen är klarbl, solen skiner i hans ansikte, fast det är vänt ner mot kotletterna, han har full koncentration på att grilla.
Bild 2
Himlen är klarblå, solen skiner på husväggen bakom mig, dock är jag i skuggan. Jag har min zebramönstrade klänning på mig med en svart kofta utanpå. Håret hängande med solglasögonen på huvudet. Jag har en tallrik med kotlett, potatissallad och vitlöksbröd framför mig. Jag sitter med armbågarna på bordet och håller upp en brödbit i ena handen och ett vinglas i det andra. Rött vin.
Dricker jag rött vin? Eller vin överhuvudtaget? Gör Tobbe det? Nja, egentligen inte. Jag har druckit rosévin tillsammans med Lina några gånger, och det har varit okej då det varit kallt och gott. Nu tycker Tobbe att det är dags för oss att bli vuxna, och därför ska vi lära oss att dricka vin. Så igår inhandlade han en flaska vitt och en flaska rött. Det röda öppnades alltså idag. Om jag tyckte det var gott? Njaaa, kanske inte gott, men godare än vad jag trodde och hade för mig. Det kommer dock krävas en del flaskor och en del tillfällen för att jag ska kunna sitta och njuta av smaken av ett glas rött vin. Men, någongång "måste" man ju börja.
Nu är vi i alla fall mätta och belåtna. En yatzyrunda har hunnits med, och nu blir det mys framför TVn. Just nu, Family Guy.
SEMESTER
Nu njuter jag i alla fall. I lördags åkte jag och Tobbe ner till Falkenberg. Men på vägen stannade vi hos Andreas, på hans gård och hälsade lite på alla djur. Sju hästar, en katt plus fem kattungar och tre hundar, varav en valp.
När vi kom till Falkenberg gick vi ner och käkade hos mamma och pappa. Vi hade sådan lyx att ha mormors och Jans stuga. Smidigt att ha eget boende men g och käka gratis hos föräldrarna. Sedan cyklade vi bort till piren och gick ut på den och satt där ett tag, och sedan cyklade vi in till stan och hyrde en film, Big Momma's house 2.
I söndags blev det en liten shoppingtur till FYNDA. Köpte på oss lite bra-ha saker till vår semester, så som engångsgrillar, ficklampa och engångstallrikar. Kvällen bjöd på minigolf och mjukglass.
Igår åkte mamma, pappa, Tobbe och jag till Ven. För er som inte vet så är det en ö som ligger utanför Landskrona. Här hyrde vi cyklar och Tobbe och jag hyrde en tandem. Det var lite svårt i början att cykla på, och jädrigt läskigt att sitta bak d man inte hade någon kontroll alls. Vi cyklade till campingen där vi slog upp vårt tält, och sedan tog vi oss en cykeltur halva ön ungefär. Den är inte så stor, så det är inte s lpngt som det kanske låter. Kvällen bjöd på mat och yatzyspel.
Idag åkte vi ifrån Ven vid 11.00. Sedan delade mamma och pappa och Tobbe och jag på oss. De åkte hem till Falkenberg igen och vi fortsatte längre ner i landet. Vi har idag besökt Smygehuk, Sveriges sydligaste udde. Sedan åkte vi en bit och stannade sedan i Beddinge, tror jag det hette, för att sola och bada. Något bad blev det dock inte, då vattbet var svinkallt! Det isade i fötterna när man gick i.
Nu sitter vi i Järrestad, i farbror Klas stuga. Nu ska vi åka till Simrishamn för att handla lite mat. Sedan blir det mat, njuta av solen, och mysa. Härligt!
Imorgon blir det nog Stenshuvud och sedan vidare till Öland.
Om vi inte hörs på några dagar så vet ni vad jag har för mig. Men jag tror vi hörs snart. Vi har mobilt bredband, det har krånglat jävel innan vi väl fick igång det, men nu verkar det fungera finfint. :)
Jag har en massa bilder, så det kommer!
STRÖMAVBROTT PÅ ICA
Så i söndags hade jag jouren. Jag har någon slags hatkärlek, skulle man kunna säga, till att ha den. Det är bra för tiden går fort, men jag gillar det inte då jag aldrig är nöjd. Det känns inte som jag hinner med det jag vill, det känns inte som att butiken är så fin som jag skulle vilja göra den. MEN, en matvarubutik går inte att få perfekt. Människorna förstör ju frontningen så fort man är klar. Hur som! I söndags var jag nöjd. Allt flöt på bra, jag hade skrivit en lapp på allt jag behövde göra innan jag slutade och jag kände att tiden skulle räcka till. Jag kände mig riktigt nöjd. När jag stod vid frysdiskarna och fyllde på laxen så blinkade alla ljus i hela butiken till. Inte så konstigt då det rådde åskoväder ute. Det blixtrade och dundrade rätt rejält och regnet öste ner. När det blinkade till i ljuset tänkte jag "vad gör jag om det blir strömavbrott?". Det är alltid jouren man vänder sig till som kassapersonal, det är jouren som ska ha alla svar. Precis som jag tänkte "äh, det är nog ingen fara. Skulle det bli strömavbrott är den aldrig borta länge", så gick strömmen. Hela butiken blev svart och lite apparter här och var började tjuta lite.
Jag ställde vår städare Jimmy vid ingången för att hindra människor till att försöka ta sig in och handla. Sedan sprang jag upp för att ringa vår ena butikschef Magnus. Men hans mobil gick inte att komma fram till och hemma svarade det inte. Fick istället ringa vår nästa butikschef Peter. Han svarade och sa att jag skulle ringa till vår elektriker. Det gjorde jag, men det fanns inget han kunde göra då strömmen gått i hela Svenljunga. Ringde tillbaka till Peter, men då kom Magnus springande och jag pratade med honom istället. Vi såg till att alla männsikor som var inne och handlade gick mot kassorna, så de kunde betala. Kassorna fungerar nömligen inte allt för länge efter att strömmen gått. Sedan väntade vi. Magnus ringde vår chef Per. De bestämde att vi skulle stänga dörrarna så att ingen kunde komma in. Om strömmen fortfarande inte kommit tillbaka om 30 minuter skulle vi stänga butiken för dagen, då hade den varit borta i 30 minuter ungefär.
Precis som när vi börjat fixa en lapp med "Stängt pga strömavbrott" och letat upp ficklampa för att kunna fixa det sista i butiken för kvällen så kom strömmen tillbaka. Attans! Visserligen var klockan då 20.00 och jag skulle sluta. Dock gav strömavbrottet mig en del merarbete vilket gjorde att jag fick stanna i 40 minuter till.
Men jag hade tyckt att det varit lite häftigt om vi hade behövt stänga pga det. Men det fanns ju inget annat att göra i och för sig.
HEJDÅ LINA!
Tobias var så söt igår. Han förstod väl hur mycekt jag kommer sakna Lina. Så han sa att vi kunde avboka vår Cypernresa och använda de pengarna till en Australienresa istället. Men det vill jag inte! Vill vi så kommer vi ha råd att åka till Australien också, någon gång, och på något vis.
Nu ska jag göra mig iordning lite. Mamma ska komma till Borås och så ska vi och shoppa lite. :)
EN EFTERMIDDAG PÅ SÅKEN
Efter det åkte Tobias och jag till Hillared där vi åkte ut med båten tillsammans med Daniel.

Det var härligt att komma ut på sjön lite och få bada i den otroliga värmen.

Vi åkte till 18 meters klippan. Dock var den inte den vi hoppade ifrån.

Utan klippan jämte som är 6-7 meter, och det räcker gott och vä för min del.

Tobbe skulle styla lite och gjorde en lten piruett.

Daniel hoppade också från samma klippa som vi. Här hoppar han dock från en som inte är lika hög. Tyckte att denna bilden var roligare att visa, då det ser ut som han står på båten.

Sedan åte vi till"vår" lilla ö och grillade korv, åt vattenmelon och bulle och bara hade det gött.

När vi sedan skulle hem igen så valden båten att krångla mitt ute på sjön. Motorn liksom dog hela tiden. Så Daniel och jag fick hoppa i och simma med båten framåt. Tobbe testade sedan att starta båten igen och då ville den fungera.

Så Daniel och jag fick hänga efter båten. När vi sedan valde att gå upp på båten igen så slutade motorn att fungera. Så vi fick hoppa i vattnet och simma igen. Åter igen gick båten igång och vi hoppade upp. Båten stannade och Tobbe och jag hoppade i. Båten gick och vi hoppade upp. Vi kom på att båten förmodligenvar tvungen att ha mest tyngd fram för att fungera, så alla ställde sig där fram istället. Och då gick den, hela vägen in till bryggan. Skumt! Ett tag trodde vi att båten ville se oss bada. Tur att det var skönt i vattnet!
Sedan åkte Tobias och jag till Borås, och oj vad varmt det var fortfarande. Klockan 23.40 var det fortfarande 26 grader ute.
VARMT!
Jag börjar jobba om drygt en och en halv timme. Med tanke på värmen ska det bli ganska skönt att få komma in i den svala betongklumpen. Jag slipper vara vid kassan idag också. Där kan det bli ganska varmt med tanke på att det öppnas i entrén hela tiden. Jag ska ha jouren och kommer springa omkring i butiken både här och där och överallt. Jag kommer bli varm, men då kan jag bara gå in i mejeriet eller frysen och kyla av mig lite. Det är ju skönt!
Ikväll kommer Tobbe hit, mys! Då ska vi nog åka och bada tror jag. Och imorgon var han visst ledig och jag slutar 13.30, så då kanske man kan ta sig någonstans och bada med, om vädret tillåter så att säga.
VARMT!
Jag börjar jobba om drygt en och en halv timme. Med tanke på värmen ska det bli ganska skönt att få komma in i den svala betongklumpen. Jag slipper vara vid kassan idag också. Där kan det bli ganska varmt med tanke på att det öppnas i entrén hela tiden. Jag ska ha jouren och kommer springa omkring i butiken både här och där och överallt. Jag kommer bli varm, men då kan jag bara gå in i mejeriet eller frysen och kyla av mig lite. Det är ju skönt!
Ikväll kommer Tobbe hit, mys! Då ska vi nog åka och bada tror jag. Och imorgon var han visst ledig och jag slutar 13.30, så då kanske man kan ta sig någonstans och bada med, om vädret tillåter så att säga.
SVAR PÅ KOMMENTAR
Jennifer om KNASIGA TYSKAR:
Vi har med en massa tyskar på Willys och dom har korgar i bilen som de lägger varorna in :p
SVAR:
Jag misstänkte detta. Men varför tar de inte med korgarna in i butiken undrar jag då. Det känns som att det måste vara mycket smartare.
Malin om KNASIGA TYSKAR:
Hahaha! Det minns jag verkligen! Danskarna gör likadant, men dom är förbannat effektiva för det är alltid minst fyra stycken som hjälper till! :P
SVAR:
Det kan hända att vissa danskar gör likadant, dock de danskar som handlade av mig igår använde sig av påsar. Men tyskarna är fruktansvärt effektiva. Mamman plockar upp varorna på bandet, pappan och barnen slänger sedan snabbt som attan ner varorna igen. Det är nästan så man kan tro att de har ett lektionspass i veckan i skolan i just effektiv nedpackning av varor.
Malin om "AVSKEDSMIDDAG":
Var ska hon?
SVAR:
Linafis ska till Australien i två och ett halvt år. Kul för henne, tråkigt för mig. Alla bara åker ifrån mig. Och snart åker Chrille till andra sidan Atlanten med.
KNASIGA TYSKAR
För övrigt har 5 timmars arbete gått snabbt. Nu har jag snart haft en timmes middag och snart ska jag ner för att fortsätta arbeta i tre och en halv timma till. Känns lite tråkigt när det är sådant kanonväder ute, men vad ska man göra? Ingen idé att gråta för det inte, det hjälper inte.
"AVSKEDSMIDDAG"
NATTINATTI
ONSDAG 7 JULI
Efter jobbet kom Tobias hem till mig, ÄNTLIGEN fick jag träffa min lilla gosepojk. Han har varit sjuk så har inte träffat honom på en hel vecka, endast en snabbis i måndags då vi tittade på lägenheten. Och en vecka, det är lång tid. Jag ställde mig i alla fall och gjorde en stor pastasallad som hela familjen kunde ha till lunch dagen därpå (idag). Sedan drog Tobias och jag iväg till Hillared för att sitta och fiska lite i det fina vädret. Mmm, det var härligt! Mysigt att bara sitta på bryggan i solen tillsamman.


Det utbröt dock en viss hysteri då det nappade på mitt spö. Jag gillar inte fiskar direkt, tycker att de är en aning läskiga. Jag skrek i högans sky när jag drog upp "bjässen". När den sendan lossnade från kroken och hamnade på bryggan och nästan attackerade mig gav jag ifrån mig ett dödstjut. Tobbe fick snällt hålla i fisken, jag var ju tvungen att fota min "storfångst".


Ja, denna bjässen försökte äta upp mig. Men han visade sig vara ganska snäll ändå. Han hette Svante.
Detta var den enda fisken vi fick upp. Men det nappade ganska mycket, men de släppte de små rackarna. Jag var väll lika glad för det i och för sig.
När vi sedan skulle åka hem hittade vi en kattmamma med två söta kattungar. De såg så svultna ut så jag matade dem med Maryland's Cookies, Speciellt den svartvita kattungen gillade detta. Han/hon försökte till och med käka upp mitt finger, så glupsk var h*n.

Sådär satt jag, som ett litet barn, helt fascinerad av de söta små varelserna. Jag ville ta med dem hem.
JOBB
MUSIK
Förra måndagen brännde jag en CD så jag skulle ha lite bra musik att lyssna på när jag åkte och hämtade Tobias mamma på flygplatsen. Av ca 20 låtar var det endast sju stycken som kom med då det blev något fel under tiden då CDn bränndes. Av dessa sju låtar finns det fyra stycken som spelas extra mycket.
Kato - Turn the lights off
- Lyckorus! Påminner om studentens lyckliga dagar. Ja, den spelades flitigt på vårt flak, och det blev så himla härlig stämning när den kom. Vi sjöng, hoppade, skrattade och mådde jävligt bra! Åh, jag kan lyssna på den om och om igen och sjunga lika högt varje gång. Det är inte direkt sådan musik jag lyssnar på i vanliga fall, bara när jag är på ett visst humör, typ till fest. Men denna kommer jag nog alltid kunna lyssna på.
Bryan Adams - Summer of 69
- Skulle nog nästan kunna påsta att det är min favoritlåt. En av dem i alla fall. Jag har hört den sedan barnsben och redan då älskade jag den. Jag minns att jag tjatade på pappa att han skulle spela den när de hade fest. Förmodligen sjöng jag lika högt till den då som jag gör idag. Låten fungerar alltid! Fest eller inte, sommar eller vinter. Alla har hört den och alla kan den. Det är näst intill att den borde skrivas in i Allsångshäftena. Och Bryan Adams lite hesa röst går inte av för hackor inte.
Bon Jovi - It’s my life
- Jag gillar den! Jag fick en smärre chock när min bror och Frida berättade att låten kom på 2000-talet. Detta är helt klart en låt jag förmodligen aldrig kommer att tröttna på.
Jason Derolu - In my head
- För många är denna låten sååååå 2009, typ. Det skiter jag i, jag gillar’t! Och för mig är den inte uttjatad, än.
LÄGENHET
TRÖTT
SÖNDAG 4 JULI
Men idag då, det enda jag egentligen gjort är att ha varit och hälsat på min morbror Andreas ute på hans gård. Han har nämligen köpt en gård ute i Hid, eller mitt ute i ingenstans skulle man kunna säga. Det ligger jättefint och sådär, men enligt mig är det lite långt ifrån civilisationen.
Hans tjej Anna har en katt som heter Märtha, och Märtha hade fått kattungar. Så när jag fick reda på det sprang jag ut till ladugården för att se dem. De var så små och söta! Åååååh, jag ville ha dem allihopa! :D

FAN!
Ikväll hade jag tänkt umgås med Tobias, då vi inte träffats så mycket det sista, och inte hinner träffas direkt på veckorna på grund av jobb. Men såklart att han har blivit sjuk. Stackaren ligger hemma med feber, förkylning och ont i halsen, jag tycker synd om honom. Så först hade jag nästan ångest inför kvällen, jag var på vippen till gråtfärdig nästan. Varför? Jo för det kändes som att jag inte har några vänner. Det har jag väll några stycken visserligen, men alla på olika nivåer och man umgås olika med alla. Lina, den vän som jag skulle påstå som min bästa, min närmsta är på bröllop, så henne kunde jag inte umgås med.
Lina, även och hon och jag inte umgås varje dag, inte ens varje vecka så är hon en bra vän mot mig, eller hur man säger. Hon vet det mesta om mig, och jag känner att jag kan berätta allt för henne och jag vet att hon lyssnar och finns där. Om tio dagar åker hon till Australien och är borta i två och ett halvt år om allt fungerar. Vem vet, hon kanske blir fast där. Det är otroligt kul för henne! Jag önskar henne all lycka och jag vet att hon kommer få uppleva så himla mycket häftigt. Hon kommer växa enormt som person. Jag har sagt till henne att hon säkert inte kommer få det lätt jämt, men det kommer vara så nyttigt och bra för henne, det skulle det vara för varenda människa. Jag tror man lär sig se livet ur en annan synvinkel. Man lär känna sig själv på ett annat sätt än om man bara fastnar hemma och skapar sig ett mönster som man sedan följer slaviskt. Jag tycker det är så himla kul för hennes skull. Men jag ska inte ljuga. För mig känns det piss! Jag fruktar redan för tisdagen vecka 28. Jag är en egoist när jag tänker att jag inte vill att hon ska åka. Jag kommer sakna henne så, jag är ledsen nu, alltså ledsen på riktigt. Jag inser nu hur tomt det kommer bli och jag har en stor klump i halsen.
Det finns en låttext som går "När kärleken föds, har den inget namn. När kärleken dör, vet du vad som försvann". Den stråfen kanske passar bättre till en människa som verkligen är borta, som kanske inte längre finns på denna jord, och det finns Lina och det ska hon fortsätta göra med. Jag menar inte heller att jag kommer förlora en vän, eller det hoppas jag inte. Men Australien är långt borta, och två och ett halvt år är väldigt länge. Mycket kommer att hända under den tiden och säkert förändras man, båda två. Oavsett om man själv tycker att man är sig själv så ändras man genom åren. Upplevelser, kunskap och erfarenheter gör att man efter hand ser saker och ting annorlunda än vad man gjorde innan.
Det sägs att vänner kommer och går genom livet. Men jag vill inte att det ska vara så! Jag har mist bästa vänner genom livet, men de är fortfarande vänner och vi pratar och träffas ibland, bortsett från en. Jag menar inte att jag kommer mista Lina som vän, det hoppas jag inte. Men även om jag gärna är optemist så är det ganska långt mellan Sverige och Australien. Man sätter sig inte på en buss och är framme efter en timma. Det finns telefon och skype, jag vet. Men det är inte heller samma sak. Man kan inte bara sitta tysta och titta på TV, eller bara vara genom telefon, det går inte.
Jag skulle kunna hålla på i evigheter och babbla, men jag spar det till en annan gång. Skulle förmodligen bara upprepa allt 1000 gånger nu om jag fortsatte. Det jag vill få ut är att jag kommer sakna Lina fruktansvärt mycket, men jag är så glad för hennes skulle att hon verkligen gör detta. Jag är stolt över henne som vågar! ♥
HAVET vs SJÖN
VATTNET
- Enligt mitt tycke känns saltvatten mycket härligare och renare på något sätt. Jag är väl medveten om att både det ena och det andra sköljs ut i våra hav och att de i själva verket inte alls är så rena som de ser ut att vara. Men en liten sjö känns mycket smutsigare då vattnet oftast inte är lika klart som i havet och den en sjö är mycket mindre och det känns inte som att skiten kan försvinna från en sjö lika lätt som det kan i ett stort hav. Haven länkas ju trotts allt samman och skiten kan sprids över hela världen.
- Jag tycker om känslan av hur saltet stramar på kroppen i solen.. ibland. Ibland bara det sticker och svider och är allmänt jobbigt. När det gör det är det visserligen ett tecken på att solen kanske tagit tillräckligt den dagen och man borde fundera på att spendera de sista soltimmarna under ett parasoll. Sjövatten är då bra eftersom man inte blir klibbig och äcklig och håret blir inte strävt.
- Dock är saltvattnet ett extra plus om man är en soldyrkare och strävar efter resultat snabbt, som jag. Saltet gör att solen tar bättre, och det är ju både på gott och ont. Alla vet vi ju om att bränna sig ska man inte göra då det kan orsaka hudcancer och andra hemskheter. Men man kan ju sola med måtta. Lättare sagt än gjort dock.
- Något fruktansvärt negativt med havet dock är maneterna som gärna drar sig innåt land när det blir lite varmare i vattnet. Speciellt brännmaneterna är fruktansvärda! De andra vanliga är inte mysiga, men de överlever man. Även tången och sjögräset är inte så trevligt. Nu menar jag inte när det flyter lite någonstans här och där, sådant som man knappt ser. Utan när det ibland hopar sig och ligger som ett täcke längs med strandkanten.
- När det gäller sjöar gillar jag inte tanken på alla äckliga fiskar. Jag är väl medveten om att det även finns fiskar i havet. Men dessa ser man inte lika ofta (bortsett från Egypten och liknande) som man gör i sjöar. Eller ja, jag ser kanske inte så många fiskar i sjöar heller för den delen. Men ibland har man råkat nudda en och annan med en fot eller så, och uscha! Även tanken på att det simmar omkring stora, fula, äckliga gäddor i sjöar får mig att rysa. Blä!
BOTTEN
- I insjöar är botten ofta mjuk och lerig. Man sjunker gärna ner med fötterna en del och det känns alldeles klibbigt och läskigt. I havet är botten fast och härlig. Dessutom gillar jag när botten är sådär guppig/vågig.
STRANDEN
- Sandstrand, med fin finkornig sand som man sjunker ner härligt i är underbart! Älskar att gå i den varma sanden vid havet. Dessutom är det bra för fötterna då det fungerar som bra filning på dem. Och det ska tydligen vara bra för både lår och stjärt att gå i sand.
- Vid sjöar är det inte alltid det finns en sandstrand, och gör det det är det inte alltid det är så finkornig sand. Det är gärna lite större gruskorn som inte alls är lika sköna att gå i. Och finns det inte mycket till strand så är det gräs och där finns det fästingar och andra äckliga småkryp.
- Det negativa med härliga sandständer vid havet är dock att denna sand har man överallt sedan! Och blåster det minsta lilla har man hela munnen full med grus och hårbotten är lika sandig som om hällt halva Saharas där.
ÖVRIGT
- Vädret! Vid havet är det oftast bättre väder. Moln blåser fortare förbi och de samlas inte lika gärna utmed kusten som de gör innåt land. Därför är det större chans att du får en kanondag vid havet än vid en sjö. Är det kanondagar på båda ställena är det oftast alldeles för varmt vid en sjö som ligger inne i landet än vad det är vid havet. Vid havet fläktar det i stort sett alltid lite och det blir mycket lättare luft där än vad det blir innåt land, där det ofta har en tendens till att bli kvavt och fruktansvärt varmt.
Jag skulle säkerligen kunna komma på fler argument. Och som ni säkert förstår så föredrar jag havet framför sjöar, men det betyder inte att jag bojkottar sjöar. Jag tycker om att ta mig ett dopp även i en sjö. Men skulle jag vara tvungen att välja en av dem skulle det bli havet. Men smaken är ju som baken, delad. Och vissa avskyr ju att bada i havet, precis som vissa inte ens vill doppa en fot i en sjö.
ÅRETS FÖRSTA SVERIGEDOPP
Idag har vi suttit på stranden och solat, och det har varit helt underbart. Fläktat lagom så man inte svettats, men samtidigt frös man inte. Fast efter ett tag blev jag ordentligt varm, så mamma och jag tog oss premiärdoppet. Visst kändes det kallt, men det gör det oavsett hur varmt det är i vattnet, nästan. Man är ju så himla varm på kroppen, så det blir ganska många grader som skiljer kroppen och vattnet åt. Men när man väl doppat sig var det skönt. Så jag badade två gånger faktiskt. Hade gärna badat en tredje gång, då jag höll på att svettas ihjäl innan vi skulle åka hem. Men ville inte sätta mig blöt i bilen, kändes jobbigt.


Här är jag i! Inga lögner här inte.

Nöjd!
Åh, vad jag älskar havet! Det är såååå mycket bättre att bada i havet ön i en sjö. Jag ska lista för och nackdelar, sen.. Nu ska jag fixa iordning mig lite (kom precis ur duschen), ska snart köra iväg mamma och hennes kollega till inflyttningsfesten som de ska på.