JAG VILL FLYTTA! Helst nu på en gång!

Jag trivs hemma, hemma i Svenljunga. Det är mitt hem, människorna som jag älskar mest bor där, i mitt hus. Men tyvärr är jag inte hemma så ofta, mest på helgerna. På vardagarna bosätter jag mig i Borås, hos Tobias, av två anledningar.
- Ett, av bekvämlighetsskäl. Jag går i skolan i Borås. Skolan ligger fem minuters gångväg från lägenheten där Tobias och hans familj bor. Och det är otroligt skönt att få sova en timma längre och slippa ta bussen på morgonen.
- Två, för att få träffa Tobbe. Skulle jag inte vara i Borås på vardagarna skulle jag och Tobias endast ha ett helgförhållande, och det fungerar inte. Inte för oss i varje fall. Han jobbar i stort sett hela dagarna, och jag träffar honom minimalt som det är. Han har inte möjlighet att komma till mig på vardagarna då han börjar tidigt och ibland slutar sent. Är jag hos honom sover vi åtminstone tillsammans.

Jag gillar inte att bo på två ställen. Jag släpar kläder hit och dit. Vill inte lämna kläderna hos Tobbe om jag åker hem. Vill inte låta dem bli tvättade där. Känns fel att någon annan än jag eller min familj ska tvätta mina kläder. En annan anledning är att det hänt att vissa av mina kläder kommit på villovägar när de hamnat i tvätten hos Tobias. Och mina kläder är mina kläder, ingen annans att användas, så vitt man inte ber om lov. :)

Jag känner evig skuldkänsla emot mamma och pappa att jag inte hjälper till hemma så mycket längre. De jobbar mycket, och nu renoverar de till råga på allt. Tvätten och allt annat hamnar som sista hand. Jag försöker hjälpa till så gott jag kan när jag är hemma. Men ibland orkar även jag inte hålla på jämt. Skolan tar mer på krafterna än vad man tror.
När jag är hos Tobias känner jag också skuld. Här bor jag och äter deras mat, använder deras el, duschar och smutsar ner disk. Jag städar Tobias rum, jag har diskat ibland, och Tobbe och jag köper en hel del mat själva då jag tycker det känns fel att be någon annan köpa hem saker dit som jag vill ha. Vet inte om någon ser eller uppskattar det jag gör när jag är där. Känner mig ibland ivägen, otacksam och ohjälpsam. Speciellt när det blir lite liv här om att alla inte hjälper till tillräckligt. Men känns även fel om jag ska göra vissa saker som jag kanske inte har med att göra.

Tycker det är så himla svårt att veta hur jag ska göra och bete mig för att vara till lags. Vill att alla ska se och veta att jag är tacksam för att jag får mat och husrum och allt därtill, oavsett om jag är hemma eller hos Tobias.
 
Hemma hos Tobbe känner mig även lite instängd. Fyra, ofta fem personer, en hund och en katt i en fyrarummare. Oftast är jag, eller vi, instängda på Tobias rum på kanske 12m². Hemma har jag först och främst ett större rum, och så har vi ett hus. Det är stor skillnad. Sedan spelar det väl in att jag självfallet tycker bättre om min familj än om Tobbes, det är ju helt naturligt.  

Hur som vill jag i alla fall flytta till något eget med Tobias. Då är det endast oss själva vi kan skylla om det är stökigt och smutsigt, eller att disken bara växer, eller att vi inte handlat eller att tvätten inte blir tvättad. Jag längtar något fruktansvärt, men samtidigt är det med ängslan och vemod jag önskar att drömmen snart ska bli verklighet. Jag älskar att vara hemma, och att flytta ifrån mamma och pappa på riktigt skulle jag i så fall inte göra utan att det känns lite i hjärtat. ♥